mrqs

Nu börjar jag seriöst fundera på, om någon med högre makt har valt att hoppa över vintern. Som den maskulina och manliga typ jag är. så gick jag en liten promenad längs havet i solskenet nu i förmiddags. Och jag kan lova att det inte kändes som den 10:e december. Snarare var det så, att när solljuset speglades i vattnet och lyste upp strandkanten, så såg det väldigt mycket ut som en fin dag i mars eller april.

Igår fick man lite julstämning, med pepparkaksbak, julmusik och dylikt; men det är svårt att tänka sig att det är precis på dagen två veckor kvar till julafton. Och det är inte bara vädrets fel. Skolan tuffar på som vanligt, och inte märker man någon skillnad bara för att det närmar sig jul. När man var yngre, så var just skolan ett tydligt tecken på att det drog sig mot jul. Man tände ljus, läste julsagor, julpysslade och sjöng sånger. Det är dock inte så konstigt att man inte gör detta på gymnasiet, men hade det skadat med åtminstone någon adventsljusstake i klassrummet? Eller ett (eller två/tre) tänt(/da) adventsljus på katedern. Eller kan det vara så, att det blir barnsligt med tända ljus, bara för att man råkar gå i trean på gymnasiet. Är det barnsligt att glädjas åt julen? Att glädjas åt tända ljus i vintermörkret? När man var mindre, så längtade man så mycket till julafton, att tiden gick otroligt långsamt. Nu så tycker man istället att det borde vara flera veckor längre tid till jul, så att man kan hinna få lite julstämning, med den följden att tiden går mycket snabbare.

Tänk att det ändå är ett helt år sedan det var jul sist. Den 10 december förra året bodde jag i Frösakull, tillsammans med en italienare. Just denna dag, så promenerade vi bort till Tylösand för att visa honom den berömda sandstranden. Då var det cirka 3 grader varmt, snålblåst och snöblandat regn. Frågan är vilket väder man föredrar?

På detta året som har förflutit sedan förra julen, har man faktiskt hunnit med ganska mycket. Dels har jag kommit ur mina problem jag hade för ett år sedan. Man har hunnit resa till Frankrike, Italien, Spanien och England. Man har hunnit göra en del udda saker, så som att stå utanför brottet och lyssna på en hel Ulf Lundell-konsert tillsammans med Viktor. Man har hunnit med att både vinna i tennis, och förlora. Dock kan jag, utan att tveka en endaste sekund, konstatera att det bästa som hänt under det senaste året är att man har fått ett helt (eller åtminstone delvis) nytt umgänge. Bara att man får vara med sånt underbart folk, kan ju göra en salig! =)

3x² timmar senare: måste medge att jag har fått i alla fall lite julkänsla denna helgen. Pepparkaksbakandet igår, och idag blev det glögg, pepparkakor och lussebullar med tända ljus i soffan. Kom att tänka på att julen är en tid av värme, glädje och närhet; och jag skulle gärna vilja lära mig att dela med mig av detta.

Puss och kram från Mrqs.

"Nothing is as important as passion. No matter what you want to do with your life, be passionate. The world doesn't need any more grey. On the other hand we can't get enough color. Mediocrity is nobody's goal and perfection shouldn't be either. We'll never be perfect."

"Each one of you has something no one else has, or has ever had: your fingerprints, your brain, your heart. Be an individual. Be unique. Stand out. Make noise. Make someone notice. That's the power of individuals."

"Believe in love. Believe in magic. Hell, believe in Santa Clause. Believe in others. Believe in yourself. Believe in your dreams. If you don't, who will?"

"Map out your future - but do it in pencil. The road ahead is as long as you make it. Make it worth the trip."

"Even if you win a rat-race, you're still a rat."

"Don't get too comfortable with who you are at any given time - you may miss the opportunity to become who you want to be."

"Grow up, but don't grow old - and live while you're alive."

"It's easy to say 'I love you' to someone, but it's more meaningful to thank someone for loving you."

"Not all who wander are lost."

"Success is falling nine times and getting up ten."

"Miracles happen everyday - change your perception of what a miracle is and you will see them all around you."

Det var allt för mig idag. Vilket meningsfullt inlägg. Nja, men rätt tankvärt. =)
/Mrqs.

Jag har ingen som helst aning hur jag ska örja skriva detta; så jag hoppar över inledningen och går direkt in på fakta. Dock vet jag inte heller hur jag ska formulera mig (som vanligt) så det få helt enkelt bli lite rörigt (som om det inte brukar vara det).

Jag har ett par punkter jag har tänkt diskutera lite.

Jag satt, efter att ha käkat kvällsmat och min syrra sprungit från bordet för att förbereda sig för nån fest, kvar runt bordet tillsammans med min kära mor och far och pratade om allt möjligt. =) Bland annat pratade vi om hur det var förr; hur samhället såg ut då, och hur man levde. Rätt fascinerande att lyssna på. Faktum är att inte så mycket har förändrats enormt mycket - det fanns tv, radio, bilar, kassettbandspelare - det som finns nu är bara mer utvecklat, så som fler kanaler i tv, större och snyggare bilar och mp3-spelare. Dock är det ett par helt nya saker som har tillkommit, som i mitt tycke har förändrat samhället till det sämre. En av dessa saker är, faktiskt, internet. För, även om internet är en ovärderlig källa till information, kontakt, glädje och på något sätt gör oss öppnare, så isolerar det oss samtidigt (i vissa fall) otroligt. Det beteende som jag ser hos mig själv (och som jag egentligen inte gillar alls) antar jag att många känner igen hos sig själva - man går in på msn för att bestämma vad man ska göra till helgen, för att prata om dittan och dattan eller för att bara vara "social", typ. Var man då mindre social eller öppen då det inte fanns något msn att tillgå? Nej! Verkligen inte! För, även om msn är bra för att, t.ex., prata med många samtidigt, lära känna nya vänner eller bestämma småsaker, så går det ju inte att komma någon person närmare över internet! Eller? Rätta mig om jag har fel, men känner någon att, efter att ha pratat med en person några gången över msn, man har kommit den personer närmare? På msn kan man vara vem som helst, man kan skriva vad som helst, för det enda som syns hos mottagaren är ord på en jäkla skärm. Hur mycket betyder t.ex. inte kroppsspråket och minspel när man pratar med en person? Man kan sitta framför datorn och vara hur deppig som helst, men ändå skriva en massa glada inlägg - och ingen kan misstänka att man inte är på bra humör. Man kan få tröst i form av ord över msn, men kan man få en kram? Kan man då inte lika gärna gå in på något må-bra-forum av nåt slag och läsa "du är bäst!" - ger inte det samma effekt tro? Jag menar, om jag skriver "du är skitsnygg" till någon på msn, kan jag ju lika gärna mena "du ser ut som en jävla apa" - eftersom jag slipper se personen, kan jag ju kosta på mig en snäll kommentar.
Det finns en del personer som knappt använder msn. En av dessa är den mest sociala person jag någonsin stött på - Helena. Hon är knappast någon sämre människa för att hon inte sitter på msn konstant för att se om det loggar in någon att vara "social" med. Snarare tvärt om. Och egentligen - hur smidigt är det att prata på msn? Det tar ju lika lång tid att säga "hej" "hur är läget" och "vad har du gjort idag" samt besvara dessa frågor, som det tar att diskutera livets uppkomst per telefon. Men bäst av allt är ju att träffa människorna face-to-face. Jag tror hon har insett, om inte medvetet så i alla fall undermedvetet, att man inte kommer människor närmare genom msn. Jag tror att jag har insett detta också. Och jag hopas att jag kan komma att bättra mig; och nästa gång jag vill någon någonting, så tar jag fasiken telefonen!

Nu vet jag inte om jag orkar skriva om de andra punkterna, eftersom detta blev mer än nog. Ni måste missförstå mig rätt, för det är inte så att jag tycker folk är knäppa som sitter på msn (viiserligen tycker jag det om mig själv, men det är ju en annan sak), dock tycker jag bättre om att träffa de personer som jag pratar med på msn på riktigt, och det får ju anses som ett rätt gott betyg till er som känner er träffade.

Nu ska jag gå och slappa, för att snart gå och sova, eftersom jag inte fått någon bra nattsömn på flera veckor. Sist måsta jag bara säga att man fick lite julstämning idag - adventsljusstakar i fönstren, lussekattsbakande, förtäring av nybakade lussebullar och hemgjort glögg (pepparkaksbaket får vänta någon vecka). Dessutom somnade jag nästan på soffan, medan min syster satt vid pianot och spelade mysiga, och sövande, jullåtar.

Insikten träffade mig ikväll, nu hoppas jag bara att kunna leva upp till mina nya mål i livet. För, man är trots allt bara 18 år, och allt bra i livet ligger framför en! Det är den inställningen man måste ha, för annars kan man lika gärna ge upp här och nu. Och det tänker i alla fall inte jag göra!
/Mrqs.