mrqs

Here it comes, the whole story of dramagruppens travel to Polski! Iaf så mckt jag orkar/hinner skriva. =)

Onsdag 11/10.

Genrep på skolan inför tvåorna på eftermiddagen. Gick bra! Sedan bars grejorna (rekvisita och packning) ner från aulan, ut ur skolan och in i bussen. Det mest knepiga var väl att vi släpade på fyra röda/blå stolar till Polen och tillbaka... Bussen lämnade vid fem-snåret. Mattias log och var halvdäckad hela färden, men vi andra hade kul! Roade oss med att ta knasiga bilder typ. :) Framme i Karlskrona vid åtta, båten lämnade kajen strax efter nio. Väl där satt vi och lyssnade på Island - Sverige, samtidigt som vi såg på Polen - Portugal, innan det var dags för sänggång. Lugnt hav gjorde att sägarna var stilla i den lilla med fräscha hytten. Enda störningsmomentet var att Freddi väckte oss efter kanske en timmas sömn. Grr, jävla tvåa! :)

Torsdag 12/10.

Ankomst till Gdynia 7.30. Innan dess väckning kl sex och förtäring av medhavd/inköp frukost på båten. Bussades genom storstäderna (staden numera, då de vuxit samman) Gdynia och Gdansk. Det var också då man kunde skaffa sig ett första intryck av Polen. Gdansk/Gdynia var en blandning av nytt och gammalt, storstad och grönområden, nybyggt och förfallet. Det sätter på något vis livets olika sidor på sin spets när man ser de fräckaste av byggnader spirandes mitt i hopplösheten och elendet. Som när man ser fina bilar glida fram på sönderspruckna gator. det mest gripande var ändå allt folk som myllrade runt, utan att ägna en tanke på de omänskliga kontraster som staden visade upp. För miljarder polacker är detta vardagen, för an busslast svenskar var det (i alla fall för en av dem) ett tillfälle för förundran, reflektion och insikt om sin egen vardag - som i jämförelse med mycket annat är som en dans på rosor!
   Efter en paus på "Nya Holland" nådde vi Olsztyn ungefär klockan halv ett. Vi möttes efter en stund av våra två "guider".Sedan åkte en av dem till hotellet med vår pckning och Jonathan, medan den andra försökte leda oss till pizzarestaurangen för lunch. Det gick väl sådär. Men till slut fick vi vår pizza. 25 spänn för den dyraste! Efter pizzan, promenad till boendet via växlingskontor. Utanpå såg det ut som nån förfallen lagerlokal från 60-talet, men inuti var rummen förvånandsvärt fräscha! På em/kväll blev det lite sightseeing (mycket fil gammal stadsdel!), snabbvisit på shoppingcentrat Alfa, espresso, repetition (och diskussion angående huruvida vi skulle spela inne eller ute. Ganska tidig sänggång.

Fredag 13/10.

Upp på morgonen och promenad till affären som såg ut precis som Maxi, för att handla frukost. Jag hade förväntat mig en kostnad på ca 100 zloty, men till min stora förvåning fick vi betala - 38 zloty! Gott var det också! På fredagsförmiddagen blav det shopping i gamla stan (eller ja, typ en skjorta, men ändå) och fotografering. Riktigt mysigt! :) Sedan Alfa en sväng. Manhattan, yttereligare ett köpcentra, en sväng. Fast där låg fokus på en spännande rallytävling mellan mig och mattias. Pizza igen (okej, två dagar okej, men inte fler!). Sedan kom jag på att jag glömt tröja, och Jonathan och jag våra Artyista-brickor. Ajajaj! Jag fick kuta till hotellet, gick såklart fel och kom fram dyngsvett till teatern och missade teknikrepet. Så kan det gå. Sedan knallade allla till "hotellet" för att fräscha upp oss innan föreställning. Kl 18.00 var det invigning och shakespeare-potpurri, som drog ut på tiden och var lamast i stan. Dessutom regnade det, så vi fick flytta in från vår tänkta utomhusscen. Bara bra! Dessutom flyttades föreställningen till ett lite tidigare klockslag.
   Premiären gick bra. Lite stelt, lite missar och nya miljöer gjorde det till en godkänd föreställning, men inte mer. Vi fick beröm i alla fall! Sedan bar det ut på stan, pub och nattklubb! Kul som fan! Blev erbjudna knark "do you smoke weed?" (vi sa nej), danskade som fan och hade ett långt djupt samtal met mattias. Hela kvällen var super-toppen! Dessutom var det billigt som FAAN! =)

Lördag 14/10.

Sov ut på morgonen. Gick och handlade frukost igan. Käkade. Hungriga var vi! Sedan var det tydligen dags för lunch direkt därpå. Man var väl inte jättehungrig, så det blev rätt tragikomiskt på restaurangen.. Tittade på när ryssarna spelade teater (sådär bra..) och gjorde oss redo för vår egen föreställning. Då gick det skitbra! Till och med en i normala fall ganska tystlåten (när det gäller beröm) Uffe berömde oss storligen!Efter föreställning blev det intervju. Ett polskt tv-team intervjuade oss, och vi svarade, milt sagt, ganska konstigt på frågorna.. :) Sedan käk på stan. Skitgod pasta med lax! Billigt så man höll på att sätta i halsen! Kaffe på maten, och manusläsning kring bordet. Myspys. :) Tillbaka på teatern kollade vi på skitbra pantomim och gripande polsk drama.
   Efter det åkter vi, men ganska låga förhoppningar, till discot för festivalmedverkande. Fast det överträffade alla förväntningar. Billigt (åtta kronor för en halvliter stark bira), bra ös och mycket dans! Taxin hem var också gratis ju! Eller ja, typ 40 spänn. Hemma hade det kostat minst typ 139 spänn. :P

Söndag 15/10.

Uppe med tuppen. Dusch, packning, frukost. Trött som bara den knallade vi iväg för vår avskedsföreställning. Tur att det fanns kaffeautomater på plats! 4 spänn för en mugg kaffe, can you believe it!?! Det gick i alla fall bra att spela ändå! Vi käkade lunch i logen, innan det var dags att ta farväl av guider (snarare vänner) och Olsztyn. Lite vemodigt.
   Bussfärden gick snabbare och lugnare ( = inga vansinnesomkörningar). Vid pausen på "Nya Holland" märkte vi vad som komma skulle. Det tornade upp sig för storm.. Färd från holland-stället, som var nåt skumt vattenland med tillhörande restaurang. På den två timmar långa turen till färjan ahnn jag ha ett djupt samtal med Jonathan om ett tredje världskrig, människans brister och liknande. Vi kom fram till att avtrubbning från tv och människors allmäna girighet kommer leda till någon form av katastrof.. Detta grundade sig i att Nan läste "1984", vilket kankse säger en del om samtalet. Dessutom hannjag diskutera med Verro, Jonathan och Loise om fantasy-böcker, realityserier och uppblåsta popstjärnor. Kom fram till det värsta som finns är popstjärnor!
   Kvällsmat å terminalen. Knepigt, men kul. Louise fick nån knäpp och kallade kopp för "pock", men lyckades ändå få fram lite kaffe (eller cappuchino) ur automaten. Vi knäckte oss rätt bra. =)
   På båten gungade det! Vi såg en usel skräckfilm, vilken hade minde handling än vår teater som var helt utan handling... Tyckte otroligt synd om framför allt Louise, som inte mådde särskilt bra på båten. Alla led med Pocken. Vi killar trivdes dock, och vaggades till sömns av båtens krängningar.

Mångad 16/10

När rösten kom ur högtalarna att det var dags att vakna, var jag tröttare än någonsin innan. Klockan var sex. Vi masade oss ändå upp till slut, fick i oss frukost och gled sakta i land i Karlskrona. Tre timmar senare klev vi av bussen på skolan och hade sedan en timmes projektarbete innan lunch. Äventyret var slut, och allt tillbaka där det hade startat - nämligen Kattegattskolans aula - då vi hämtade våra väskor på eftermiddagen. Det kändes lite vemodigt, men samtidigt bra - eftersom resan blivit så ofattbart lyckad..!

Bilder från resan kommer senare, för det hinner jag inte lägga ut nu. Prioriterade detta framför plugg, vilket jag lär få lida för kommande dagar. Men det får det vara värt! Det säkerligen en massa jag glömt. Felstavningar måste det krylla av. Jag har antagligen blandat ihop saker också. Men allt detta spelar ingen större roll i sammanhanget. För denna resa är bland det häftigaste och roligaste jag varit med om! På något vis känns det som jag hittade mig själv igan, någonstans där i Polen... Men viktigast av allt så förändrades vår teatergrupp till ett väldigt, väldigt bra gäng! Som avslutning på allting vill jag tacka alla ni som gjorde denna Polen-resa till vad den blev. Tack!

/ Mrqs, Mackan, Tjockisen

Här nedan följer en sammanfattning av söndagkvällens utbrott av vad-gör-jag-på-jorden-sjukan. Och en hyllning till de som vet vad de gör på jorden. Eller som i alla fall jag vet vad de tillför livet här på denna runda (sedan 1600-talet iaf) planet. (O)trevlig läsning! =)

Ibland kan jag undra, vad det är som bestämmer hur en människas liv ska formas. Vilka händelser är viktiga, och vilka är obetydliga? Vad kan man göra åt det som redan har hänt? Varför inte göra det bästa av situationen?

Varför snurrar alla dessa tankar runt i ens huvud? Varför? Herregud, jag vet ju knappt ens vad jag själv tänker. Och varför jag tänker det jag tänker. Det finns ingen logisk förklaring. Är jag otacksam?

   De senaste fyra månaderna har utvecklat sig till att bli de bästa för min del på de senaste två åren. Dels med tanke på att man har lärt känna flera nya, faktiskt helt underbara, personer; samtidigt som det känns som jag kommit mina gamla vänner närmre. Men av någon oförklarlig anledning nervärderar jag mig själv, konstant. Shit, jag har ingen aning hur jag ska formulera mig. Jag blir bara så trött på mig själv ibland, när man inte är, inte kan vara, den man vill vara. ”Förklaringen”, om det nu finns någon sådan, ligger nog djupt begraven i mig själv.

  
För två år sedan var livet så uppåt det bara gick för min del, efter att ha börjar i en helt sjukt bra ny klass på gymnasiet, och med ett självförtroende stärkt av flera anledningar. Sedan kom kollapsen. Dels var det självförvållat, och dels var det påverkat av andra (tyvärr). Jag är nog en sån som tar åt mig mer, även om man inte får mer skit än andra. Detta var det som föranledde nästan ett års helvete, men ätstörningar, depressioner och ett fullständigt tappat självförtroende. Antagligen är det nog ingen som inser hur illa det verkligen var, eftersom jag i princip höll det helt för mig själv, som en följd av att jag själv förnekade mina problem. ’Vaddå, jag har väl inga problem?’, tyckte jag, efter att ha gått ner 15 kilo på två månader. Markus var som bortblåst, och kvar var ett ynkligt skal som, efter att ha insett vad det höll på med, grävde ner sig ännu djupare i problemen. Situationen blev i början av tvåan helt ohållbar, fotbollen var det inte en chans att jag skulle orka med att fortsätta kämpa med. Det är nog det mest tragiska i denna historia, att alla problem kommer från det jag älskade så i över tio år – fotbollen och Alet. Vid den tiden, Augusti/September 2005, hade den positiva, glada och omtyckta människa som jag var förvandlats till en osynlig skugga av sitt forna jag. Jag höll mig hemma konstant, dels för att jag själv inte orkade något annat, dels för att jag trodde ingen ville ha något med mig att göra och dels för att jag var rädd för att tvingas äta/dricka något med för mycket kalorier i. För så var det, att jag, ungefär 20 kg lättare än idag, var rädd för att bli tjock av ett enda chips, eller en enda öl.

   
Allt detta är en olycklig händelse, som jag ännu inte, snart ett år efter att kommit ur den värsta svackan, inte lyckats tvätta av mig. De första månaderna efter att jag började äta igen, var allt uppåt, eftersom jag åter igen fick tillbaka energin och kände att jag verkligen orkade med livet. Det är först sedan sommarlovet de mest negativa tankarna har återvänt, till en viss utsträckning (men faktiskt bara ibland, och oftast när jag är ensam (och lyssnar på deppig musik)). Jag tror det beror på att jag först nu inser vad jag egentligen har gjort med mig själv, och vad det är jag gått miste om. Detta kom jag underfund med i somras, då största energin och tiden gick åt till att jobba. Det var precis samma sak som förra sommaren, förutom att då gick energin åt till att träna. Jag minns en gång när jag var på stranden med några vänner och kände att ’fan, jag kan ju inte ligga här och slöa. Jag åker hem och tränar istället.’. Jag prioriterade alltså ner allt umgänge totalt; och när jag nu i somras var tvungen att till viss del göra det samma, ja då insåg jag hur otroligt förbannat korkad jag var. Jag insåg hur mycket jag slängt bort av mitt liv. Det är det som kan få en att känna sig deppig man sitter här, 18 (ganska snart 19 faktiskt – tiden går fort) år gammal, ensam och lyssnar på Bon Jovi (These Days) – och undrar var fan man har kommit i livet? Ingenstans. Jag har glömt bort hur jag ska göra för att vara mig själv. Är det av rädsla för att man inte skulle vara omtyckt då? Jag har glömt bort hur man gör för att bry sig om andra. Det har jag inte ens någon teori varför det är så. Kanske är det av rädsla för att jag skulle göra det på ’fel’ sätt? När tanke och vilja inte går ihop med handling, då sker en krock som leder till ännu en, och en ny, och en ny...

  
Istället för att hitta nya saker och utforska nya områden under tonåren, enligt många ”ens bästa tid på jorden”, så har jag strukit bort allt ur mitt liv. Fotboll, handboll, självförtroende...

Det som fick mig, efter mycket kämpande, ur mina dumheter, var (tillsammans med familjen) alla vänner. Även om ni kanske inte vet om det direkt, hur värdefulla ni var, så hoppas jag att ni kanske inser det indirekt. Och om inte annat så är jag skyldig er alla ett stort tack!

   Och faktisk finns det ju ingen anledning för mig att vara nere, när man tänker på alla fantastiskt härliga människor som finns i ens omgivning. För ett år sedan kunde jag inte ens drömma om att vara i denna situation som jag är i idag. Och ett lyckligt sammanträffande den 15 Juni, under Sverige – Paraguay, gjorde att min övertygelse, att jag aldrig skulle få möjligheten att kära känna så tok-bra personer igen, sprack i tusen bitar. Jag hade fel, och det är jag jävligt glad för!

Som vanligt blev det en enda röra här. Och det är säkert tusen grammatiska (stavas det så?) fel. Men det var skönt att skriva av sig. Jag är dålig på att formulera mig, men det jag vill få fram är att utan alla underbara personer i min omgivning, så vore jag INGENTING! Det är tyvärr ingenting jag är bra på att tala om, men jag hoppas verkligen ni alla inser hur värdefulla ni är!

/Mrqs

ps. ska inte en blogg innehålla det man gjort eller vad man tycker/tänker om saker, typ? Orkar ni en kort resumé av helgen? Bra! Lördag – bilkö, trasig bil, Liseberg, 2-0 till Sverige = kul dag! Söndag – misslyckad redigering gånger två i kvadrat och stryk mot Jonas på PES5 – mindre rolig dag! =) Idag - skola och teater = kul det också (åtminstone teatern)! :)