mrqs

(Från i söndags. Med reservation för ev. stavfel)

"'...Couldn't we sit here together in the sun, while it lasts? You must be getting tired of holding us up.'   
   'Hm, tired? No, I am not tired. I do not easily get tired. And I do not sit down. I am not very, hm, bendable. But there, the sun is going in. Let us leave this - did you say what you call it?'
   'Hill?' suggested Pippin. 'Shelf? Step?' suggested Merry.
   Treebeard repeated the words thoughtfully. 'Hill. Yes, that was it. But it is a hasty word for a thing that has stood here ever since this part of the world was shaped. Never mind. Let us leave it, and go.'

Treebeard, Lavskägge, är en av få karaktärer som försämrats från boken under filmskapandet. Ett helt underbart stycke detta, ur en helt underbar berättelse.

Och vad sägs om detta, entiska "översatt" till Quenya:

Taurelilómëa-tumbalemorna Tumbaletaurëa Lómëanor 

vilket, rakt översatt, blir: "Forestmanyshadowed-deepvalleyblack deepvalleyforested Gloomyland"
vilket betyder ungefär: "there is a black shadow in the deep dales of the forest" 

Ett häftigare språk än entiskan tror jag det blir svårt att hitta!

 Det är vad jag har gjort idag (söndag) - läst LotR. Dessutom har jag kollat lite på min lillasyrras fotbollsmatch och dessutom planterat om rabarber i trädgården (duktigt!). I förmiddags fick jag, jag vet inte av vilken anledning, plötsligt lust att ge mig ut på en liten cykeltur. Jag följde mina instinkter och gav mig iväg och trampade - och det gav en väldigt unik upplevelse!
 Så kom det sig då, att jag satte mig på min cykel, för dagen med hela och finns däck, och trampade iväg. Jag tog färden dit mitt styre ledde mig, vilket inleddes med en sträcka längs Gamla Tylösandsvägen kantad av såväl grönskande buskar, gyllengula påskliljor och alldeles snövita vitsippor. Men denna dag kändes alla tankar på snö avlägsna; snarare passade en forcynthias solgula blommor bättre, för en sol klarare än den som seglade på himlen är svår att tänka sig. Efter att ha passerat kyrkskolan möttes jag av en vid utsikt över de ängar, åkrar och fält som sträcker sig mot horisonten (och Gullbrandstorp). Gräset kändes lika grönt som om det så hade varit mitt under sommaren, och instinkten sade åt mig att svänga av ut på den slingrande vägen mot Fammarp. En och annan bil svepte förbi mig, med solen blänkande i rutorna. Cykeln trampades vidare in på vägen som passerar Möllegård - där folk satt och åt glass, vilket gjorde mig väldigt sugen - innan den svänger vänster tillbaka ut på Gamla Tylösandsvägen. Innan Viktors arbetsplats, Karlstorps Camping, böjde jag av till vänster, cyklade genom bergsgård och rullade behagligt ner för backen mot havet med vinden vinande i håret. Längs Prins Bertils Stig gick färden hemåt, och sista backen uppför Kullavägen kändes ovanligt enkel att ta sig upp för, när buskarna som kantar trädgårdarna stod alldeles ljust och härligt gröna längs vägen upp.
   Inte bara en väldigt skön upplevelse innebar cykelturen, utan den bjöd mig även på en, i mitt tycke, alldeles genialisk insikt. Ett par bloggare har försökt adaptera livet på någon form av exponentialfunktion eller sinuskurva; men nu ar jag kommet på hur det verkligen ligger till. Livet är en cykeltur! Jo, det är inte så konstigt som det vid en första tanke kanske kan tyckas. Tänk er att hela livet tillbringas på din cykel. Du cyklar på små, slingrande grusvägar eller på stora breda asfaltsvägar. Kanske kommer du till en uppförsbacke, eller så flyter allt på i en skön nerförsbacke. Runt omkring dig ändras såväl omgivningarna som årstiderna - grönskande vår, gyllene sommar, färggran höst eller isande klar vinter - men det är ändå samma pedaler du trampar runt. En uppförsbacke kan komma när som helst, liksom en nerförsbacke, men det blir alltid lite lättare att trampa sig uppför, om man har i sikte att efter backen kommer det en underbar och välförtjänt nerförsbacke. Ibland vill man cykla i en stor stad med en stor folkmassa runt omkring sig, men ibland kan det vara obeskrivligt skönt att cykla på en smal stig i en djup skog eller på ett böljande fält, helt ensam med sig själv och sina tankar. Och varför alltid följa redan befintliga stigar? Varför inte trampa upp en helt egen stig, som sedan andra kan finna och följs så lågt de vill? I motvind eller medvind, i uppförsbacke eller nerförsbacke, i vinterns bitande kyla eller sommarens stekande värme - cykelturen fortsätter, och cykeln svänger bara åt det håll du väljer att ställa in styret. Det är din cykel, precis som det är ditt liv, och bara du sätter gränser för vilka underbara eller spännande stigar du vill ta din cykeltur in på. 

Jag kan inte avgöra om det är en nerförsbacke eller bara medvind som min egen cykeltur färdas i just nu. Men i vilket fall kan jag konstatera att min cykel, som haft såväl punkterade däck och en knäckt ram, numera har fått dessa skador reparerade. Och även om spåren av skadorna fortfarande syns, så tyckte jag mig idag se hur cykeln glänste ikapp med havets spegelblanka yta...

Till sist: fyra tips på bli-på-bra-humör-låtar (som även funkar bra då man är ute och cyklar, ifall man skulle trötta på fågelsången):
Bon Jovi - Have a nice day
Bon Jovi - It's my life
Bon Jovi - Just older
Bon Jovi - Captain Crash and the beauty Queen from Mars
 
Lite ensidigt kanske. :P Dock är det bästa med nyare Bon Jovi att låtarna ofta är fyllda av glädje, optimism och energi - precis som Mrqs just nu!

Rock on!
Mrqs