Positiv!
Om det finns en, grundläggande princip hur man gör livet lite roligare - så är det att vara positiv! Så många människor klagar, gnäller eller letar efter fel på saker och ting. Visst är det legitimerat att löaga ibland, men varför ödsla all denna energi på klagandet - istället för att använda den till att hitta en lösning?
Vad kan man då göra? Ta vara på alla anledningar och tillfällen att vara glad - skratta, le, skämta - och sprida glädje! Ge komplimanger (det är vi svenskar för dåliga på!) och visa uppskattning, bara för en så simpel sak som att en annan människa frivilligt vill spedera tid med dig!
En glad människa är mycket roligare att umgås med än en som är negativ. Var glad! Var positiv!
Självklart går det inte att vara glad och positiv alltid. Det är väldigt befogat att ibland vara deppig, och alla har fullständig rätt att känna sig nere eller ensam ibland. Vad som ännu mer befogar dessa stunder, är att om man resten av tiden försöker se på det man gör ur en positiv synvinkel! Ta dig an de uppgifter (problem, jobb eller roligheter) som står framför dig med ett glatt humör och en positiv inställning, och du ska se att allt känns mycket lättare/bättre/roligare, och dessutom lär du göra tillvaron bättre även för dina medmänniskor!
Till sist vill jag exemplifiera med en historia ur det verkliga livet (som ledaren på dagens spinningpass berättade), hur man verkligen kör sitt eget race, och är nöjd med vad man själv åstadkommer utan att jämföra med andra:
En förståndshandikappad kille hade länge tjatat på sin lärare om att han ville tävla mot honom i ett fyrahundrameterslopp. Efter ett tag gick läraren med på detta, och eleven poängterade att läraren verkligen skulle göra sitt bästa och inte låta killen vinna, 'för det är inte kul'. 'Javisst', svarade läraren, 'det ska jag göra!'. När de sedan stod nere på löparbanan och började springa satte läraren full fart från början. När läraren hunnit halva varvet, så hade eleven knappt kommit iväg än. Läraren fortsatte ändå att springa; och efter avslutat lopp stod han vid mållinjen och väntade. När killen efter ett bra tag började närma sig, såg läraren hur han skrattade och viftade med armarna under hela upploppet. När han kom i mål utbrast han i ett rus av glädje: 'jag vann!'. Läraren försökte då snällt förklara för eleven, att han faktisk hade kommit i mål först, och att det var han som vunnit loppet. Fortfarande lika glad tittade eleven läraren i ögonen och påstod fortfarande att han vunnit - 'på min bana!'.
Rock on!
Mrqs.
Vad kan man då göra? Ta vara på alla anledningar och tillfällen att vara glad - skratta, le, skämta - och sprida glädje! Ge komplimanger (det är vi svenskar för dåliga på!) och visa uppskattning, bara för en så simpel sak som att en annan människa frivilligt vill spedera tid med dig!
En glad människa är mycket roligare att umgås med än en som är negativ. Var glad! Var positiv!
Självklart går det inte att vara glad och positiv alltid. Det är väldigt befogat att ibland vara deppig, och alla har fullständig rätt att känna sig nere eller ensam ibland. Vad som ännu mer befogar dessa stunder, är att om man resten av tiden försöker se på det man gör ur en positiv synvinkel! Ta dig an de uppgifter (problem, jobb eller roligheter) som står framför dig med ett glatt humör och en positiv inställning, och du ska se att allt känns mycket lättare/bättre/roligare, och dessutom lär du göra tillvaron bättre även för dina medmänniskor!
Till sist vill jag exemplifiera med en historia ur det verkliga livet (som ledaren på dagens spinningpass berättade), hur man verkligen kör sitt eget race, och är nöjd med vad man själv åstadkommer utan att jämföra med andra:
En förståndshandikappad kille hade länge tjatat på sin lärare om att han ville tävla mot honom i ett fyrahundrameterslopp. Efter ett tag gick läraren med på detta, och eleven poängterade att läraren verkligen skulle göra sitt bästa och inte låta killen vinna, 'för det är inte kul'. 'Javisst', svarade läraren, 'det ska jag göra!'. När de sedan stod nere på löparbanan och började springa satte läraren full fart från början. När läraren hunnit halva varvet, så hade eleven knappt kommit iväg än. Läraren fortsatte ändå att springa; och efter avslutat lopp stod han vid mållinjen och väntade. När killen efter ett bra tag började närma sig, såg läraren hur han skrattade och viftade med armarna under hela upploppet. När han kom i mål utbrast han i ett rus av glädje: 'jag vann!'. Läraren försökte då snällt förklara för eleven, att han faktisk hade kommit i mål först, och att det var han som vunnit loppet. Fortfarande lika glad tittade eleven läraren i ögonen och påstod fortfarande att han vunnit - 'på min bana!'.
Rock on!
Mrqs.
Illumination
Ute är det väldigt typiskt slutet-av-augusti-väder. Blå himmel blandas upp med små vita molntussar och en del större, mer hotfulla moln. Det är relativt varmt, riktigt varmt då solen tittar fram, men en frisk vind kyler ändå ner exponerad hud. I normala fall brukar just denna typen av väder vara väldigt välkommet, som ett avbrott från heta, kvava sommardagar. I år känns vädret desto mindre roligt, eftersom det inte är någon större omväxlin från det väder som har härskat majoriteten av tiden de senaste två månaderna.
Jag vill inte tala om en förlorad sommar, men en vacker höst behövs verkligen för att hjälpa humöret uppe under de mörka vintermånaderna. Inte för att jag har något emot vinter - alla årstider han sin charm - men just avsaknaden av ljus är något som även vetenskapligt bevisat gör oss individer av släktet Homo Sapiens tröttare. En bra höst alltså, det är vad man hoppas på. ungefär som den beskrivs av mästarnas mästare när det gäller naturskildringar - J.R.R. Tolkien:
Jag vill inte tala om en förlorad sommar, men en vacker höst behövs verkligen för att hjälpa humöret uppe under de mörka vintermånaderna. Inte för att jag har något emot vinter - alla årstider han sin charm - men just avsaknaden av ljus är något som även vetenskapligt bevisat gör oss individer av släktet Homo Sapiens tröttare. En bra höst alltså, det är vad man hoppas på. ungefär som den beskrivs av mästarnas mästare när det gäller naturskildringar - J.R.R. Tolkien:
"September came in with golden days and silver nights, and they rode at ease
until they reached the Swanfleet river, and found the old ford, east of the falls
where it went down suddenly inte the lowlands. Far to the west in a haze lay
the meres and eyots through which it wound ist way to
the Greyflood: there countless swans housed in a land of reeds."
Igår läste jag de sista sidorna av jubileumsutgåvan. En bok som följt med de senaste månaderna (blandat upp med lite annat). Nu är det dags att börja på en ny kula, och välja ut en annan bok att läsa. Troligtvis inte fantasy denna gång, utan åtminstone en bok av en annan genre innan nästa fantasy-projekt drar igång (vilket det blir, kan ni ju fundera på så länge... ;)). På något sätt känns det som att bytet av bok markerar en punkt i mitt liv, då det är dags att byta skepnad i utformningen av detsamma. Studenten är tagen, det "trygga" sommarjobbet avklarat - nu står jag här som arbetssökande med ett tiotal ansökningar utskickade, och hoppas på att hitta ett bra jobb till hösten. Eller ett jobb, åtminstone.
En sak känns väldigt skönt i all villervalla. Och det är att jag är ett steg närmare ett beslut i frågan "vad ska jag plugga?". Att det blir plugg redan nästa höst har jag aldrig tvekat på. Tvekan har snarare legat i vad jag ska plugga. Biogeofysik i Lund lät intressant, och fick mig att fundera på ifall den utbildning som jag så länge tänkt mig - teknisk fysik - verkligen är rätt. Dessutom finns det ju inte bara en teknisk högskola att välja på, utan två - Lund eller Chalmers, Göteborg. Dock tvekar jag nu inte längre på vilken stan det blir för min del.
Bjärred är ett samhälle, mest känt från Patrik "Bjärred" Anderssons smeknamn, någon mil utanför lund. I lördags var vi där på kräftskiva, med pappas pluggarkompisar från hans studenttid i Lund (vänner även till mammas, eftersom de träffades i just Lund). Rraditionsenligt brukar vi träffa dessa ett par gånger varje sommar, eftersom deras barn ("söner och döttrar", "ungdomar", whatever) är i ungefär samma ålder som mig och Frida. De senaste åren har det dock blivit lite sisådär med detta umgänge, på grund av flera olika faktorer. Därför var det extra trevligt att samla hela gänget på samma gäng. Inte bara var det trevligt, utan det var precis vad jag behövde för att inse att jag definitivt är mer skåning än göteborgare! (även om det känns lite jobbigt att erkänna :P).
Som en bonus, så har en av pluggarkompisarnas döttrar pluggat första åter på - precis - LTH och teknisk fysik. Väl medveten av detta kom jag förberedd med massor av frågor, om såväl utbildningen som LTH och Lund som stad. Och åkte hem nästan ångerfull att jag inte valde att börja plugga direkt! För utbildningen verkar passa mig som handen i handsken, men tyngdpunkten på mina absoluta favoritämnen matte och fysik (knäpp som jag är så tyckte jag visserligen allt var kul på gymnasiet... :P). Det finns heller inget som säger att det skulle vara en sämre utbildning i Lund än på Chalmers, även om Hampus gärna vill tro det. =)
Det som lockar allra mest är dock studentlivet! Inte bara det att flytta hemifrån, ta han om sig själv och få nya vänner, för det gäller ju för både GBG och Lund, men just studentlivet i Lund verkar åtminstone på förhand slå Chalmers överlägset! Kajsa (plugarkompisdottern) trivs utmärkt, och sedan fick man höra en del historier även från föräldrarnas tid (tack vare en promillehalt en bit över noll). Nationslivet har massor av fördelar, för en årlig medlemssumma finns det möjlighet att utnyttja alla fördelar med nationerna. Den största av dessa är att åtta av nationerna har egna pubar/uteställen där en drink kostar ca 35 kronor och en stor stark 20 spänn - 20 kronor, helt osannolikt!! :D
Det känns också som att själva studerandet kommer bli mer socialt på högskolan, då det är vanligt förekommande med plugg i mindre grupper där man akn sitta och diskutera istället för de (i många fall) stereotypa helklasslektionerna på gymnasiet.
Visserligen krävs det en hel del diciplin och uthållighet för att klra av fem år på helfart med hedern i behåll; men det är absolut inget jag oroar mig för - snarare då ser fram emot!
Så, mitt råd till er som funderar på att läsa vidare: gör det! Och gärna i Lund också... ;)
Rock on!
Mrqs.
EDIT: Ibland går det snabbt, och saker kan ändras på en eftermiddag. Först ändrade vädret sig till varmt och soligt. Sedan ändrades min jobbsökarsituation, så till den grad att nästa vecka lär användas till anställningsintervjuer; bara att vraka och välja därefter, antagligen... :P
Jag har även fått erbjudande från Viktor "Stellan" Nillson att vara chaffis, så vi akn jobba tillsammans på uppdrag av Lärnia Bemanning. Det lär visa sig framåt nästa vecka, vad det hela landar nånstans.
Även allt trubbel med att välja en ny bok att läsa har löst sig. Det blir "Kvinna i grönt" av islänningen Arnaldur Indridason. Hoppas det blir ett bra val! Därefter finns en hel uppsjö av titlar att välja bland: Harry potter, Mina drömmars stad-serien, Pullman-trilogin, "Snabba cash", Stieg Larssons Millennium-trilogi osv.osv. =)
Sen har jag igen börjat tveka lite på Lund. Som carro skrev, så är det ju rätt nära till Malmö och deras vidrigt äckliga fotbollslag. Får se det som min mission att vända människorna i Lund tillbaka mot ljuset, och få dem att hålla på allas vårt HBK! Och så får jag gräva en bunker där jag kan gömma mig i när det blåser från Malmö-hållet...
Det var alles från mig idag. Ha're gött!
I'll never give up the fight
I'll go the distance
until they reached the Swanfleet river, and found the old ford, east of the falls
where it went down suddenly inte the lowlands. Far to the west in a haze lay
the meres and eyots through which it wound ist way to
the Greyflood: there countless swans housed in a land of reeds."
Igår läste jag de sista sidorna av jubileumsutgåvan. En bok som följt med de senaste månaderna (blandat upp med lite annat). Nu är det dags att börja på en ny kula, och välja ut en annan bok att läsa. Troligtvis inte fantasy denna gång, utan åtminstone en bok av en annan genre innan nästa fantasy-projekt drar igång (vilket det blir, kan ni ju fundera på så länge... ;)). På något sätt känns det som att bytet av bok markerar en punkt i mitt liv, då det är dags att byta skepnad i utformningen av detsamma. Studenten är tagen, det "trygga" sommarjobbet avklarat - nu står jag här som arbetssökande med ett tiotal ansökningar utskickade, och hoppas på att hitta ett bra jobb till hösten. Eller ett jobb, åtminstone.
En sak känns väldigt skönt i all villervalla. Och det är att jag är ett steg närmare ett beslut i frågan "vad ska jag plugga?". Att det blir plugg redan nästa höst har jag aldrig tvekat på. Tvekan har snarare legat i vad jag ska plugga. Biogeofysik i Lund lät intressant, och fick mig att fundera på ifall den utbildning som jag så länge tänkt mig - teknisk fysik - verkligen är rätt. Dessutom finns det ju inte bara en teknisk högskola att välja på, utan två - Lund eller Chalmers, Göteborg. Dock tvekar jag nu inte längre på vilken stan det blir för min del.
Bjärred är ett samhälle, mest känt från Patrik "Bjärred" Anderssons smeknamn, någon mil utanför lund. I lördags var vi där på kräftskiva, med pappas pluggarkompisar från hans studenttid i Lund (vänner även till mammas, eftersom de träffades i just Lund). Rraditionsenligt brukar vi träffa dessa ett par gånger varje sommar, eftersom deras barn ("söner och döttrar", "ungdomar", whatever) är i ungefär samma ålder som mig och Frida. De senaste åren har det dock blivit lite sisådär med detta umgänge, på grund av flera olika faktorer. Därför var det extra trevligt att samla hela gänget på samma gäng. Inte bara var det trevligt, utan det var precis vad jag behövde för att inse att jag definitivt är mer skåning än göteborgare! (även om det känns lite jobbigt att erkänna :P).
Som en bonus, så har en av pluggarkompisarnas döttrar pluggat första åter på - precis - LTH och teknisk fysik. Väl medveten av detta kom jag förberedd med massor av frågor, om såväl utbildningen som LTH och Lund som stad. Och åkte hem nästan ångerfull att jag inte valde att börja plugga direkt! För utbildningen verkar passa mig som handen i handsken, men tyngdpunkten på mina absoluta favoritämnen matte och fysik (knäpp som jag är så tyckte jag visserligen allt var kul på gymnasiet... :P). Det finns heller inget som säger att det skulle vara en sämre utbildning i Lund än på Chalmers, även om Hampus gärna vill tro det. =)
Det som lockar allra mest är dock studentlivet! Inte bara det att flytta hemifrån, ta han om sig själv och få nya vänner, för det gäller ju för både GBG och Lund, men just studentlivet i Lund verkar åtminstone på förhand slå Chalmers överlägset! Kajsa (plugarkompisdottern) trivs utmärkt, och sedan fick man höra en del historier även från föräldrarnas tid (tack vare en promillehalt en bit över noll). Nationslivet har massor av fördelar, för en årlig medlemssumma finns det möjlighet att utnyttja alla fördelar med nationerna. Den största av dessa är att åtta av nationerna har egna pubar/uteställen där en drink kostar ca 35 kronor och en stor stark 20 spänn - 20 kronor, helt osannolikt!! :D
Det känns också som att själva studerandet kommer bli mer socialt på högskolan, då det är vanligt förekommande med plugg i mindre grupper där man akn sitta och diskutera istället för de (i många fall) stereotypa helklasslektionerna på gymnasiet.
Visserligen krävs det en hel del diciplin och uthållighet för att klra av fem år på helfart med hedern i behåll; men det är absolut inget jag oroar mig för - snarare då ser fram emot!
Så, mitt råd till er som funderar på att läsa vidare: gör det! Och gärna i Lund också... ;)
Rock on!
Mrqs.
EDIT: Ibland går det snabbt, och saker kan ändras på en eftermiddag. Först ändrade vädret sig till varmt och soligt. Sedan ändrades min jobbsökarsituation, så till den grad att nästa vecka lär användas till anställningsintervjuer; bara att vraka och välja därefter, antagligen... :P
Jag har även fått erbjudande från Viktor "Stellan" Nillson att vara chaffis, så vi akn jobba tillsammans på uppdrag av Lärnia Bemanning. Det lär visa sig framåt nästa vecka, vad det hela landar nånstans.
Även allt trubbel med att välja en ny bok att läsa har löst sig. Det blir "Kvinna i grönt" av islänningen Arnaldur Indridason. Hoppas det blir ett bra val! Därefter finns en hel uppsjö av titlar att välja bland: Harry potter, Mina drömmars stad-serien, Pullman-trilogin, "Snabba cash", Stieg Larssons Millennium-trilogi osv.osv. =)
Sen har jag igen börjat tveka lite på Lund. Som carro skrev, så är det ju rätt nära till Malmö och deras vidrigt äckliga fotbollslag. Får se det som min mission att vända människorna i Lund tillbaka mot ljuset, och få dem att hålla på allas vårt HBK! Och så får jag gräva en bunker där jag kan gömma mig i när det blåser från Malmö-hållet...
Det var alles från mig idag. Ha're gött!
I'll never give up the fight
I'll go the distance
Aptitretare
Comin' up tomorrow (EDIT: Eftersom jag som arbetslös/arbetssökande på något vis har extremt mycket att göra, har det idag (gårdagens tomorrow) inte funnits någon tid att författa det inlägg som nämns i texten nedan. Håll ut en dag till! Den som väntar på något gott... :D ):
Hur en kväll kan tala om hur de närmaste sex åren av en persons liv kommer att spenderas. Eller ja, de närmaste fem åren från ett år från nu. Inte nog med att dessa fem år har blivit utstakade, de ser på förhand ut att kunna bli de fem mest spännande/minnesvärda åren av denna personens liv.
Som sagt, mer om detta imorrn. Förhoppningsvis i form av en text som kan hjälpa någon av alla de individer där ute, som går i djupa tankar om sin framtid.
Håll ut!
Keep on rockin'!
Mackan
(troligen kommer inte någon få vägledning av den kommande texten, men jag kan ju hålla hoppet vid liv, eftersom det skulle innebära att denna min för tillfället inte alltför intressa blogg (bättre än Annies, tho ;)) skulle få en djupare mening, ungefär som ett andligt syfte, eller något annat som låter vackert och bra... :P )
Hur en kväll kan tala om hur de närmaste sex åren av en persons liv kommer att spenderas. Eller ja, de närmaste fem åren från ett år från nu. Inte nog med att dessa fem år har blivit utstakade, de ser på förhand ut att kunna bli de fem mest spännande/minnesvärda åren av denna personens liv.
Som sagt, mer om detta imorrn. Förhoppningsvis i form av en text som kan hjälpa någon av alla de individer där ute, som går i djupa tankar om sin framtid.
Håll ut!
Keep on rockin'!
Mackan
(troligen kommer inte någon få vägledning av den kommande texten, men jag kan ju hålla hoppet vid liv, eftersom det skulle innebära att denna min för tillfället inte alltför intressa blogg (bättre än Annies, tho ;)) skulle få en djupare mening, ungefär som ett andligt syfte, eller något annat som låter vackert och bra... :P )
We're gonna shake up your souls
Är på bra humör!
In my review mirror
My life is getting clearer
En hel spännande framtid ligger framför en, och det är bara jag själv som kan forma den, så den blir precis så spännande och intressant som jag hoppas!
Jag ska komma ihåg det.
Jag kan inte förstå hur jag någonsin kan känna mig nere (vilket händer), när jag är omgiven av så många, så härliga, människor. I vilket fall, så varar det, tack vare alla er, inte särskilt länge!
Rock on, all ya rockers!
Mrqs.
Santa Fe
En av de absolut bästa låtarna.
They say that no man is an island
And good things come to those who wait
But the things I hear are there
Just to remind me
Every dog will have his day
The spirits they intoxicate me
I watched them infiltrate my soul
They try to say it's too late for me
Tell my guns I'm coming home
I swear I'm gonna live forever
Tell my maker he can wait
I'm riding somewhere south of heaven
Heading back to Santa Fe
It's judgment day in Santa Fe
Once I was promised absolution
There's only one solution for my sins
You gotta face your ghosts and know
With no illusions
That only one of you is going home again
And I blame this world for making
A good man evil
It's this world that can drive a
Good man mad
And it's this world that turns a killer
Into a hero
Well I blame this world for making
A good man bad
Now I ain't getting into heaven
If the devil has his way
I swear I'm gonna live forever
Heading back to Santa Fe
Got debts to pay in Santa Fe
It's judgment day in Santa Fe
Solo
So I save a prayer
For when I need it most
To the Father, Son
And the Holy Ghost
And sign it from a sinner
With no name
When I meet my maker
Will he close the book
On the hearts I broke
And the lives I took
Will he walk away
'Cause my soul's
Too late to save
Now I ain't getting into heaven
If the devil has his way
I swear I'm gonna live forever
Heading back to Santa Fe
Got debts to pay in Santa Fe
It's judgment day in Santa Fe
Verkar som jag glömmer bort att ha roligt. Det hjälper väl inte att bli arg på sig själv.
Trevligt att grillningen blev av, tack till alla som kunde och ville komma!
Förlåt för att jag sedan lämnade gänget på b&b utan att säga hej då; jag träffade Axel och sen kom det en buss som jag passade på att hoppa på...
Var och handlade lite kläder på Eurostop (Store) idag. Fint (men dyrt, som alltid när det gäller killkläder). Jag nöjd!
Sen börjar det väl bli dags snart, att börja planera lite för den där kräftskivan? Jag är laddad! För nu ska jag inte missa ytterligare en chans att ha roligt!
Rock on!
Mrqs.
Senare: Fy fan så långtråkigt jag har! Kunde lika gärna jobbat eller vadfansomhelst...
Ännu senare: Botaniserade lite bland lite bilder på datorn, coh hittade då en jäkligt snygg bild från P-studentfest-förfestandet. Väldigt estetisk och snygg (och så är det ju tre snygga tjejer på bilden :P)
Ytterligare lite senare:Sjukt sugen på att sticka utomlands! Om någon som läser detta också är det, till exempel jobb i ngt engelskspråkigt land (som Nya Zeeland, eller inom Storbritannien om man vill hålla sig närmare hemma), så får ni gärna höra av er, så planerar vi resan och jobbet DIREKT! Nu!! Ivägivägiväg...! :P
They say that no man is an island
And good things come to those who wait
But the things I hear are there
Just to remind me
Every dog will have his day
The spirits they intoxicate me
I watched them infiltrate my soul
They try to say it's too late for me
Tell my guns I'm coming home
I swear I'm gonna live forever
Tell my maker he can wait
I'm riding somewhere south of heaven
Heading back to Santa Fe
It's judgment day in Santa Fe
Once I was promised absolution
There's only one solution for my sins
You gotta face your ghosts and know
With no illusions
That only one of you is going home again
And I blame this world for making
A good man evil
It's this world that can drive a
Good man mad
And it's this world that turns a killer
Into a hero
Well I blame this world for making
A good man bad
Now I ain't getting into heaven
If the devil has his way
I swear I'm gonna live forever
Heading back to Santa Fe
Got debts to pay in Santa Fe
It's judgment day in Santa Fe
Solo
So I save a prayer
For when I need it most
To the Father, Son
And the Holy Ghost
And sign it from a sinner
With no name
When I meet my maker
Will he close the book
On the hearts I broke
And the lives I took
Will he walk away
'Cause my soul's
Too late to save
Now I ain't getting into heaven
If the devil has his way
I swear I'm gonna live forever
Heading back to Santa Fe
Got debts to pay in Santa Fe
It's judgment day in Santa Fe
Verkar som jag glömmer bort att ha roligt. Det hjälper väl inte att bli arg på sig själv.
Trevligt att grillningen blev av, tack till alla som kunde och ville komma!
Förlåt för att jag sedan lämnade gänget på b&b utan att säga hej då; jag träffade Axel och sen kom det en buss som jag passade på att hoppa på...
Var och handlade lite kläder på Eurostop (Store) idag. Fint (men dyrt, som alltid när det gäller killkläder). Jag nöjd!
Sen börjar det väl bli dags snart, att börja planera lite för den där kräftskivan? Jag är laddad! För nu ska jag inte missa ytterligare en chans att ha roligt!
Rock on!
Mrqs.
Senare: Fy fan så långtråkigt jag har! Kunde lika gärna jobbat eller vadfansomhelst...
Ännu senare: Botaniserade lite bland lite bilder på datorn, coh hittade då en jäkligt snygg bild från P-studentfest-förfestandet. Väldigt estetisk och snygg (och så är det ju tre snygga tjejer på bilden :P)
Ytterligare lite senare:Sjukt sugen på att sticka utomlands! Om någon som läser detta också är det, till exempel jobb i ngt engelskspråkigt land (som Nya Zeeland, eller inom Storbritannien om man vill hålla sig närmare hemma), så får ni gärna höra av er, så planerar vi resan och jobbet DIREKT! Nu!! Ivägivägiväg...! :P
Sommar!
Eftersom somliga tydligen hade "viktigare" saker för sig, än att äta glass med mig, så fick jag ta saken i egna händer! Således övertalade jag resten av familjen att ta cyklarna till Möllegård, där det bjöds (eller ja, vi köpte ju såklart) på italiensk glass, och en första känsla av sommar. Sedan bar det vidare för kvällsdopp i Frösakull. Första badet i sommar, och andra i år. Skönt! Det var nästa känsla av sommar.
Sedan kändes det lite speciellt att komma tillbaka till Frösakull, där jag bott 11 år av mitt liv, mitt i sommarvärmen. Inte för att jag saknar Frösakull och livet där i sig (jag har det bättre nu!), men för att Frösakull och livet där är så förknippat med sommar. Vi cyklade bland annat förbi tennisbanan, där oräkneliga matcher har spelats under de ljusa sommarkvällarna. Det var tredje känslan av sommar.
Sista riktiga sommarkänslan kom på vägen tillbaka. En av de vackraste platser att cykla på i närheten måste vara mellan Karlstorp och Söndrum, precis vid backen på den lilla kullen. Framför allt när det dras mot kväll, och man har solen snett i ryggen.
Sjukt härligt!
Men jag återvänder gärna till glassen på Möllegård, imorrn eller någon annan gång, för den är goood! :D
Rock on!
Mrqs.
Sedan kändes det lite speciellt att komma tillbaka till Frösakull, där jag bott 11 år av mitt liv, mitt i sommarvärmen. Inte för att jag saknar Frösakull och livet där i sig (jag har det bättre nu!), men för att Frösakull och livet där är så förknippat med sommar. Vi cyklade bland annat förbi tennisbanan, där oräkneliga matcher har spelats under de ljusa sommarkvällarna. Det var tredje känslan av sommar.
Sista riktiga sommarkänslan kom på vägen tillbaka. En av de vackraste platser att cykla på i närheten måste vara mellan Karlstorp och Söndrum, precis vid backen på den lilla kullen. Framför allt när det dras mot kväll, och man har solen snett i ryggen.
Sjukt härligt!
Men jag återvänder gärna till glassen på Möllegård, imorrn eller någon annan gång, för den är goood! :D
Rock on!
Mrqs.