Tankar om er och R.
Det är kvällar som denna, då man (visserligen självmant) sitter hemma, med umgänge i form av Richie Sambora och familjen, och senare antingen Jack Nicholson-klassikern "Gökboet" eller något inspelat avsnitt av "Kommisarie Lynley", som ens vänner är extra betydelsefulla. För, som den tänkande och funderande person jag är, så får Richies musik en att, på nåt sätt, gå rätt djupt in i en själv. Vad jag menar med att vännerna är extra viktiga nu, är att i de lägen då man kanske känner bara ett litet uns av ensamhet (som nu) kan tänka tillbaka på alla de otroligt roliga tillfällen man haft tillsammans med sina vänner. Som senast igår, då vi hade Risk-kväll hos Jonas; och dessutom han med att ha en musik-quiz med låtar från Jonas mp3. Jag och Viktor var ganska överens om att alla låtar lät likadant - med ett soft gitarrintro och sedan en snäll sångare ackompanjerad av entoniga gitarrslingor. Nu kankse jag är lite hård mot Jonas, för en del musik han rah är riktigt, riktigt bra och det mesta är i alla fall bättre än radiomusik... ;) Det roligaste igår var dock nästan när Jonas målvakt (på PES), klädd i exakt likadana kläder som mina och Viktors utespelare, sprang ut till mittplan, snodde bollen från min (eller om det var Viktors) spelare och bombade upp den på läktaren. Själv satt man som ett frågetecken och undrade 'vad f*n hände där?!', eftersom jag var helt säker på att det var en spelare från vårt lag som hade fått dåndimpen... Hmm... :P
Listan över tillfällen som är värda att minnas kan göras evighetslång, och dessa minnen gör att man inte längre känner sig lika själv och dessutom blir nästan musiken (om möjligt när det gälller The King of Swing) ännu bättre.
Slutsumman av vad jag har skrivit är, att jag vill hylla dels mina vänner och dels Richie Sambora. Utan er, och utan de låtar som för tillfället passar sinnesstämningen bäst - Harlem Rain, One Light Burning och The Answer - hade jag alltid och för evigt varit ensam!
Rock on!
Mrqs.