Destination: Prag och Österrike.

Sitter och lyssnar på musik. Sjukt bra musik.

Om sisådär åtta timmar är det dags för mig att stiga upp. Då sätter vi oss i bilen för färd mot Prag, och om knappt ett dygn kommer vi att nå fram till Tjeckiens huvudstad. Efter det, Österrike och bergsvandring = bland det bästa som finns!

Har både sprungit och tränat gym idag. Är därmed helt utmattad (hur kan man ha "fysisk utmattning" som intresse? Fast okej, det är rätt skönt, förutom att man är så trött, så att lyssna på allt annat än These Days är jobbigt. Fast These Days är å andra sidan jäkligt bra. Riktigt bra sitta-och-vara-fysiskt-utmattad-och-fundera-på-livet-musik! En ny bra genre där! :P Kort parantes, by the way.)

EDIT: Jo, Richie Samboras (min Gud, alla kategorier!) "Undiscovered soul" fungerar också mycket bra! Och nu har jag nog också kommit in i det bra stadiet av "fysisk utmattning", allting sker ju gradvis här i livet.. :P

Det (enda) dumma med att åka iväg nu, är att man kommer sakna alla härliga människor och "människor". Dels de som har varit i Turkiet och man inte träffat sedan studenten, och dels det (more or less) nya umgänge, som förgyllt tillvaron på senare tid. Men när jag tänker efter, så har jag nog bara umgåtts med er i brist på bättre alternativ! ;D

Men i övrig: underbart kul/skönt/härligt/jättebäst med semester!

Ta hand om er här hemma!
Rok on!
Mrqs.

Lost Highway - susande färd eller en rejäl avåkning?

Det är frågan. Jag är ännu inte helt säker själv. Bon Jovi goes country, men bara för nu eller är det ett permanent karriärsval? Vet ej. En sak är jag dock säker på - Jon Bon Jovi är en utmärkt rocksångare och var åtminstone förr en bra låtskrivare, men i övrigt är han den värsta delen av bandet. Framför allt när det gäller val av låtar. Mer om detta senare.

Typ av inlägg: Skivrecension
Skiva: Lost Highway
Artist: Bon Jovi
Genre: Nashville-country-rock
Betyg: 2,5/5

Spår 1: Lost Highway
Betyg: 2,5/5
Analys: En hygglig inledning på skivan. Textmässigt sett helt okej, men lite väl fylld av clichéer. Country-riffen från Richie sitter som de ska, men känns ändå ovant. En intetsägande sång, som saknar det där "lilla extra". Höjningen från en tvåa kommer av ett riktigt bra solo från Richie.

Spår 2: Summertime
Betyg: 1,5/5
Analys: "Hej här är vi, och tror att vi är rockiga!". Tyvärr funkar inte det ytterst mesiga försöket att rocka loss, med countyinfluenser även här. Textmässigt iget vidare heller. JAg kan inte ge låten en etta dock, det är ju trots allt sommar nu...men i vinter lär spåret hoppas över varje gång!

Spår 3: (You want to) Make a memory
Betyg: 3,5/5
Analys: Första singeln fån albumet. Introt är bra, liksom de avslutande partierna av låten, men däremellan är det fruktansvärt intetsägande. Jons röst låter dock riktigt, riktigt bra. Och det är jäkligt kul att höra Richie i bakgrunden i ett av få tillfällen på skivan. Min femgradiga skala är mer av en tiogradig, men jag kunde inte ge låten en fyra och inte heller en trea...

Spår 4: Whole lot of leaving
Betyg: 4/5
Analys: Den enda låt på skivan där countryriffen verkligen fungerar som de ska. Och dessutom riktigt bra! Refrängen är mycket bra, och likaså solot. Det som hindrar låten fårn ett toppbetyg är dels det faktum att den föjler ramen för alla andra låtar Bon Jovi gjort på senare år, samt att den andra versen saknar det textmässiga djupet som den första innehåller. Dock, en riktigt skön låt!

Spår 5 (feat. Big and Rich):  We got it going on
Betyg: 4/5
Analys: En riktig chansning, som antingen är fågel eller fisk. För min del gillar jag chansningen, och anser den mer fågel än fisk. Om än inte en ståtig havsörn, så i alla fall en fräck ormvråk. Textmässigt riktigt usel, men det vägs upp av riktigt bra energi och ett skönt talk box-solo från Sambora. Dock åter igen fantasilöst med "bow-wow"-ljudet á la It's my life och Livin' on a prayer.

Spår 6: Any other day
Betyg: 4,5/5
Analys: Bästa låten på skivan. Helt klart. Tillsammans med Just older (Crush) och Last man standing (Have a nice day/ "Boxset") det bästa som Bon Jovi gjort sedan These Days. Sjukt stark refräng, bra verser, skivans bästa solo (det andra) samt riktigt, riktigt bra text! Det enda som drar ner betyget är att låten är alldeles för kort...

Spår 7: Seat next to you
Betyg: 1/5
Analys: Ytterligare en av alla identiska post-2000 ballader. "Say that you save me..........a seat next to you". Hur bara kan man få ihop något så anskrämligt? Nej, ge upp dessa fåniga ballader och koncentrera er på rocken, för det är så mycket bättre! Och, varför i helvete låter ni inte Richie sjunga bakgrundssången? Aaaagh!

Spår 8: Everybody's broken
Betyg: 1,5/5
Analys: Intetsägande. Gnällig refräng, men inte som förra låten, som är gnällig hela vägen. Detta premieras med ett plus på 0,5 poäng, men inte mer.

Spår 9 (feat. LeAnn Rimes): Til we ain't strangers anymore
Betyg: -/5
Analys: Youck! Ger en både sura uppstötningar och halsbränna på samma gång! Fruktansvärt! Vidrigt! Damn! Kan man göra så dålig musik!??! GÅR DET??? Nej, det borde det inte göra! Men likväl har denna låt skrivits! Jag tycker synd om Richie, som har två bra solon i låten helt förgäves. Snälla, skjut mig. Eller byt låt, NU!

Spår 10: The last night
Betyg: 2/5
Analys: En hygglig sång. Ett bra gitarrsolo hade lyft den ytterligare. Ett okej gung i verserna, även om den textässigt hade kunnat lyftas både ett och två snäpp.

Spår 11: One step closer
Betyg: 1,5/5
Analys: Nu har vi kommit till det ställe på skivan där alla (från spår 7 och framåt) låtar har låtit likadant i all evighet. Schysst gitarrsolo, dock.

Spår 12: I love this town
Betyg: 3,3/5
Analys: En låt som växer. Första tanken var "skräp", men jag börjar gilla låten mer och mer. Lite mer energi än de senaste låtarna på skivan, och en bra avslutning, som räddar helhetsintrycket något. Ett av de bästa elgitarrsolona på skivan!

In conclusion: Bon Jovi och country fungerar...sådär. Visserligen akn man inte kräva att bandet ska leverera samma musik nu som för sisådär tio-tjugo år sedan, men man kan i alla fall tycka att de (läs: Jon) inte ska fokusera så mycket på pengar och den kommersiella bten som man gör i och med att man med Lost highway följer med de senaste trenderna inom musikvärlden. Och att Jon, som är den som bestämmer vilka låtar som ska få plats på skivan, inte tar med Lonely och Walk like a man, vilka hade varit i skivans absoluta toppskickt, är rent skrämmande! Det är nog dags för den vackre (och egocentriske) Jon att ta steget bak, och istället låta den vida med begåvade och intelligenta Richie Sambora ta över i bandets spets - NU!

För övrigt så dröjer det inte länge tills jag befinner mig här (Prag -> Österrike):



Men innan dess är det midsommarfirande här hos mig, med vänner och "vänner". :P

Rock on!
Mrqs.

(Sommar)Känslor!

Har, för enkelhets skull, bestämt mig för att dela upp dagens blogginlägg i punkter.

  • För första gången detta år fick jag idag riktiga sommarkänslor, istället för den känsla av vår/försommar som man dragit på så länge. Detta firade jag med att ta lite somriga fotografier! Dessutom cyklade jag + mor och syster till glassbaren för att därefter leta svamp, vilket Frida sett i en "skog" häromdan. Det visade sig finnas ungefär tre ensamma svampar...



image65
Panoramabild från balkongen utanför mitt rum.

Blomma samt utsikt mot Preem (!) från kullen utanför vårt hus.

  • Något som i allra högsta grad väcker känslor, det är att sitta i solen och läsa Sagan om Ringen med filmens soundtrack i hörlurarna, tillräckligt lågt för att släppa igenom lite fågelsång. Det var nästan så att man sprängdes av den känslomässiga anstormingen; dels bestående av minnen från forna somrar (både bra - som den förra - och dåliga - som den för två år sedan, under "året"), dels av tankar om nuet och framtiden. Tänker bespara er "nöjet" att läsa om dessa tankar, det hade bara blivit rörigt. :)
"Stol", bok, solglasögon och iriver E10 är vad som behövs för den ultimata stunden i solen på altanen.
  • Ett av de absolut bästa styckena i Sagan om Ringen. Aragorn och Éowyn:
   "What do you fear, lady?" he asked.
   "A cage," she said. "To stay behind bars, until use and old age accept them, and all chance of doing great deeds is gone beyond recall or desire."

Samma rädsla finns hos mig. Att acceptera sin situation. Att inte våga utmana livet.
  • Under det senaste halvåret har den mest sociala delen av mig hittat tillbaka, efter år av frånvaro.  På gott och ont. Gott så tillvida att jag trivs väldigt bra tillsammans med de flesta människor, och gärna hade tillbringat hela dagarna in vänners umgänge. På ont så tillvida att jag inte tillbringar hela dagarna tillsammans med mina vänner. Det är inte så socialt att träna, läsa eller lyssna på musik; hur underbara dessa sysslor än må vara. Det värsta är att vara på "socialt humör" men inte ha någon att vara social med, p.g.a sommarjobbande och Turkiet-resor. Om ni som läser detta nån gång har tid över (läs: är lediga) att vara social, så bara hör av er!
Rock on!
Mrqs.

Bortskämd

Jag är, vid närmare eftertanke, jädrans så bortskämd. Åtminstone i ett avseende. Det som jag kom på, när vi satt utanför stugan i Polen och diskuterade mat. Det är nämligen så att jag har en mor som är i det närmaste manisk när det gäller matlagning. Helst ska inte samma maträtt återkomma inom åtminstone tre veckor (utom vissa speciella, såklart), och ofta uppfinns mer eller mindre nya rätter, bara på känsla. Som idag till exempel. Det serverades benfri, soltorkad tomatfylld kotlett med spenat stekt (eller vad det kallas; nån kombination mellan stekning och wok typ) tillsammans med parmesanost och rostade pinjenötter. Därutöver en sås, baserad på kesella och yoghurt och med bl.a. soltorlkade tomater (för att matcha) och dill. Tillbehör var perfekt kokta svenska nypotatisar och blandad sallad. Det bör tilläggas, att detta motsvarar ungefär standardkvalitén på vardagsmaten; vilket säger en del om vad som kan serveras på helgerna! Mmmm.. :D :D
   Nu blir det dessutom lite jordgubbar som någon form av efterrätt; vilket man kan kalla självplockade jordgubbar, för det är förgrymmat gott! :P

Nog om mat nu, man blir nästan tjock bara av att tänka på det. :)
   Istället tänkte jag, bara för att ha något att göra (och inte för att någon är intresserad), presentera en kort resumé över helgens (samt dagens) göromål:
  
I fredags var det derby på Alevallen mellan Alet och Astrio (1-1, men Alet var närmast segern!). När jag vid framåt halv nio kommit hem, och precis var i färd med att fundera på vad jag skulle hitta på därnäst, så pep min telefon. Och på grund av, eller kanske tack vare, att jag inte hade kommit på nåt bättre (faktum är, jag hade inte kommit på nåt alls, utan var inställd på att sitta hemma och ha tråkigt) att göra, så hänkade jag med ut på stan. Efter skräckupplevelsen att åka bil med Verro, och finns-det-ett-hus-här-bakom-?-upplevelsen hos Josse (tack för jordgubbarna förresten! =)) så kom vi helskinnande till mötesplatsen utanbför Röda Kvarn. Sällskapets utöades med ytterligare en utomjording (tre mot en där ett tag!) och sedan också en Louise. Mattias stannade kvar inne på School's Out hela kvällen, och missade därmed besök på Elvan, Musses och till slut BoB. Nykter och med näst intill ohälsosamt dålig musik, var det bara sällskapet som gjorde besöket där värt den höjda entrékostnaden (tror de andra killarna på BoB var lite avundsjuka (med all rätt!) på mig som enda "killen" i ett sällskap på fem personer :P). En av kvällens höjdpunkter var när vi fick agera nöjesvägledare (två gånger!) åt icke-Halmstadbor. Vi blev dessutom bjudna på Singstar-förfest... :D

I lördags var det dömning i ÖSREGNET på Alevallen. Kvällen ägnades åt student-firande hos Axel med familj. Väldigt trevligt.

Söndagens väder var lite bättre för dömning; och det gav även tillfälle för den första löparrundan på nära nog fyra veckor. Efter det dansmatta (:D) följt av bowling på BoB med the Gang och avrundning med fotbolls-tittande hemma hos Jonas på kvällen. Att Real Madrid har flyt visste vi sedan innan. Men att domaren inte vågade visa ut Reyes efter en vansinneskapning, var rent horribelt!

Idag har jag och Axel spelat den bästa tennis på länge. Andra halvan av dagens match var riktigt bra från båda håll, även då vi fick klara oss med bara en hel boll. Att jag förlorade sammanlagt (vi spelade lite konstig ordning på seten) spelar mindre roll, eftersom jag är jäkligt nöjd med mitt spel ändå, och framför allt de sylvassa förstaservarna! I eftermiddags har jag varit på Arbetsförmedlingen samt handlat tennisbollar och ett par shorts. Dessutom hanns ett pass på gymmet med. Tillsammans med tennisen var dagens highlight en väl förvaltad halvtimme på sängen, med tillräckligt hög musik för att känna basen vibrera i hela kroppen. Sjukligt bra meditation och själslig frigörelse. Och framför allt förbenat skönt.

Detta är alltså min definition på en "kort résume". Jag kör hårt på mottot "inte ett inlägg under 2 A4-sidor. Undrar om andra kan följa samma exempel? Ingen nämnd, ingen inte nämnd (ganska logiskt...typ).

Sista punkten för dagen ingår i kategorin "århundradets bästa köp av cd", där min senast införskaffade platta av Thin Lizzy (Jailbreak) hamnar på en mkt bra plats (betydligt bättre än Bon Jovis mediokra Lost Highway)! The boys are back in tooooooown!!

Rock on!
Mrqs.

The Travelin' Teatergäng!



Ryssland- och Polenresan sammanfattad i bilder! Kommentarer:
1. Mattias lyser upp tillvaron i sin solgula tröja (lite tack vare min nya studentpresentskamera också).
2. Matias och Jonatan i "bögbussen" - århundradets bästa fortskaffningsmedel!
3. Årets bild (igen)! Kolla in Hans i bakgrunden!
4.Bilderna kommer inte i ordning. Detta är när jag i lördags var ute och promenerade med skoskav som resultat (nya skor + inga strumpor).
5. Hans (vs. Hans) i tennis
6. På stationen i Olsztyn. På väg mot färjan..
7. Grönt tåg + halv svartvit Hans.
8. Snyggt va? (Okej, Verro är med på bilden, vilket sänker betyget lite; men ändå en läcker bild) 
9. Årets färg på drink! Den var dock både god och alkoholrik, så jag är glad!
10. Louise - fotogenisk som alltid.
11. Jaha...
12. Yeah!

Jag hostar som en traktor. Vilket är mest tråkigt eftersom jag inte kan träna. Dock ska jag till doktorn imorrn, och idag hade jag ändå inte pallat mer än en lång, skön promenad, som jag ser fram emot väldigt mycket!

Lite senare: Har nu kommit tillbaka från min inte riktigt så långa promenad som planerat, men för dagen lång nog. Och som alltid, när man ges tillfälle, tillsammans med sin tokbra musik, så funderade jag en del under färden. Så jag tänkte bara kort sammanfatta dessa tankar nu. Inte så långt. Jag ska försöka. 
   Såhär dagen efter det sista riktigt stora evenemanget denna vår, så känns det ganska tomt. Lite "jaha, och nu då?"-känsla. Efter flera veckor av nästan konstant umgänge, känns det just nu väldigt ensamt. Men å andra sidan har man samlat på sig massor av minnen för livet, så det gäller att se det positivt! :)
   Man står inför ett otal förändringar i livet, och just nu önskar jag nästan att dessa hade kunnat komma lite snabbare. Dock oroas jag inte så mycket över att mitt liv kommer bli tråkigare framöver, för jag är fast inställd på att jag ska göra mitt liv till vad jag vill att det ska bli (vad jag verkligen vill, får jag sätta mig ner och komma på först bara). Men vafan, det löser sig (sa han som sket i vasken)! Oj, förlåt! :P
   Nu har jag en lång och förhoppningsvis fin sommar att se fram emot. Jag ska bara sova ut lite först. Sisådär tolv timmar blir nog lagom! Men ikväll, innan sömnen, ska jag för första gången på länge åter igen försvinna in i Tolkiens Värld, tänkte jag. Det är liksom dagens kvarvarande mål: att läsa LotR och SOVA! AAAH!

Polen-/Rysslandsresan sammanfattad i text, dagvis:

Lördag, 9/6

Dagen började med att jag vaknade efter fyra timmars sömn, dagen efter studenten. Pick och pack (samt väldigt god överbliven buffé-pastasallad) ner i väskor och framåt halv fem avfärd med Karlskrona i sikte. Vägen dit gick utan större missöden, det var bara Hans som körde fel nån mil eller så. Dessutom levererade Sandra en av resans bästa kommentarer, om inte rentutav den bästa. När hon efter en paus inte fick igen dörren på minibussen, så utbrast hon: "Oj! Jag misslyckades!". Misslyckades! Använder man det ordet, i spontana uttryck, undrade vi. Det var i alla fall väldigt roligt, och det levde kvar under resten ev resan. 
   Sedan på båten, så käkade de som inte hade haft med sig urgod pastasallad, och efter ett besök i baren så gick vi och satte oss. Ja, satte oss. Eftersom båten ockuperats av miljontals norska ungdomar (väldigt fjortisaktiga på dansgolvet; det var kvällens underhållning att kolla på dem) på någon form av klassresa, så fanns det inga hytter till oss, så vi fick sova sittandes, eller liggandes på golvet. Det gick väl sådär, för andra natten i rad stannade resultatet på ungefär fyra timmars sömn. Det roliga var att jag sov precis bredvid en automat, där öl såldes, trots att det i vilorummet fanns skyltar som förbjöd förtäring av alkoholhaltiga drycker... Polsk logik!

Söndag, 10/6

Vaknade upp (yes, jag sov) av att Jonatan, Louise och de andra var på väg att äta frukost/väcka Hans. hungriga som vi var, så proppade vi i oss av den väldigt fina frukostbuffén. Det var nog smart, eftersom det skulle visa sig att vi fick vänta i cirka sju timmar på nästa mål mat! Aaaah! Däremellan åkte vi Bögbuss, och var inne på världens största varuhus. Raden med kassor sträckte sig när man kom in i affären nästan ända bort i en väldigt avlägsen horisont. Det var nästan så man frågade sig om de vid byggandet av affären var tvungna att runda golvet för att anpassa det till jordskorpans buktning. Denna fråga får jag nog inte svar på, men stort var det! Vi lyckades även hitta lite "rekvisita" i form av croissanter i affären.
   Gränsen till Ryssland gick väldigt smidigt, och likaså färden till Kaliningrad. I den ryska sommarvärmen gick vi sedan och åt (lax - väldigt god!) i nån konstig restaurang, som hade metalldetektor (!) vid ingången.
   Färden gick vidare till Gwardejsk, som såg betydligt mer respektabel ut i sommargrönskan, jämfört med det gråa töcken till stad som det var i "våras". Scenen var nästan fin, och även om det backstage var tämligen skräpigt, så kunde man i alla fall smita ut för en kort promenad med Mungon under ryssars och polackers föreställningar.
   Innan det var dags för föreställning, drabbades jag av en av resans vanliga hostattacker. Det var vad jag gjorde - hostade och snöt mig - mest frekvent under resan. Det gick åt sju paket pappersnäsdukar, och mina snytningar utvecklades till att bli en av resans största attraktioner. Detta var bara en parantes, som ni inte behöver bry er om. Framför allt behöver ni inte be att få lyssna på Jonatans inspelning av en snytning... :P
   I alla fall; för att kurera denna hostattack, följde jag ett råd från Verro. Detta slutade med att jag somnade på en tjock "bräda" vid scenens kant, med huvudet på en vattenflaska och med en kunde mot ryggen, innanför t-shirten. Skönt med en power nap!

Förestallningen gick okej, även om koncentrationen inte var på topp. Publiken var bara marginellt större än här i Sverige - ungefär 30 pers kanske.
   efter föreställning var det dags för mat - trodde vi! Men, efter en dryg halvtimmes väntan, så visade det sig att det inte alls beställts någon mat till oss! Därför fick vi nöja oss med en liten äcklig) sallad, för att istället beställa (äcklig) pizza i Kaliningrad. Efter sallads-"maten" gick vi upp, punktligt, till teatern där vi hade vårt bagage. I väntan på ryssar och polacker, roade vi oss med att ta foton (bland annat en två bilder lång dokumentär om ryska toaletter samt en "klättrande" Mattias och en "posande" (ofrivilligt) Markus). Vi var nog trötta, för vi skrattade mer än vad som borde ha varit möjligt i en sådan situation.
   En fråga som vi ställt oss konstant under färden är: "vad gör polacker och ryssar, när de inte är i tid?!?" För att de var i tid, det var något som aldrig inträffade; medan vi var punktliga vid varje tillfälle. Mycket finns det att fundera på här i världen...
   Efter en halvtimmes väntan, kom polacker, ryssar och tillhörande buss. Via Kaliningrad och ryska gränsen, gick allt som på löpande band. Sedan tog det stopp. I tre timmar. Att komma in i Polen är lättare sagt än gjort, och från halv två till halv fem stod vi blick stilla vid gränsen. Vissa slumrade lite, men eftersom vi blev störda av ideliga passkontroller, så blev det inte en sekunds sömn för min del. Behövs nämnas, att jag aldrig tidigare i hela mitt liv varit så sjukt, fruktansvärt, olidligt, förbannat trött? Man var, efter två nätter med fyra timmars sömn, så trött att man mådde illa, där framåt klockan fyra på natten. Dock fick vi sova i två timmar på färden i Polen, och sedan ytterligare två i stugan på pensionatet i Polen. Sedan var det frukostdags, och eftersom vi nu är inne på måndagen, så är det dags även för:

Måndag, 11/6

Frukosten var kass. Vitt bröd med ungefär minus fiberinnehåll. Lite skinka/korv/ost och en halv skivad tomat tillsammans med extremt salt äggröra var allt annat än mättande. Men, bättre än inget i alla fall... Typ.
   Dagen var en ledig dag, vilket var sanslöst välbehövligt. Förmiddagen spenderades med att promenera (utan sömntutan Jonatan) på en skogsväg vid en sjö (na-na-na-na-na passar in bra här, för att tala Gessle-språk). Promenaden i sig ägnades åt att dikta upp en historia (hmm...) om geten Greger, fågeln (vad hette han?), nån groda samt Mina, Mina och Mina (a.k.a. Minorna). En parantes är att Greger, eller om det var väggen, vrålade ljudlöst "din fjant" ömt till någon som hade gjort något elakt (jag minns inte om detta hade med trollbergsporten att göra). Antalet mosade grodor på vägen var...otaligt.
   Sedan, efter en godkänd lunch och bevittnande av en spännande tennismatch mellan Hans och Hans (Hans B vann! Hmm.. Det där var lite paradoxalt, och väääldigt komplext, med tanke på segregeringen inom Hansarnas tenniserande), åkte vi in till Olsztynek; en håla på samma storlek som typ Ugglarp och med ett utbud säkert i klass med Tönnersas. Där inhandlades varsin polsk öl (utom Verro, som "inte gillar bubblor"), för förtäring i en "park". Den efterföljande pizzan på pizzerian (vi var tidiga dit, ryssarna 20 minuter sena - vad sysslar de med hela tiden??) var enorm! Litervis med ost och därtill salami, lök och paprika. Mätt blev man i alla fall. Dessutom fick jag briljera med min ofelbara tyska, då en snubbe med kunskaper i både tyska och polska som befanns sig på restaurangen förklarade menyn för mig. 
   Väl tillbaka på stugområdet, blev det diplomutdelning och sedan "kortspelande" i stugan. Totalt kaos beskriver situationen bättre. Men det var nog nästan resans höjdpunkt.
   Att få sova (ca 7 timmar) i en riktig säng uppskattades! Trots den knappa sömnen under resan, så har jag ändå inte varit så fasligt trött; nästan bara vid Polen-gränsen).  

Tisdag, 12/6

Upp tidigt för frukost. Tjejerna försov sig lite, men hann ändå före ryssarna till matsalen. Denna frukost bjöd på en (!) skiva grovt bröd var, och lite keso, vilket gjorde den till marginellt bättre än föregående dags. Efter frukost var det färd in till Olsztynek som gällde, och där två föreställningar inför storpublik (troligtvis upp emot ett par hundra på varje). Det var roligt! Dessutom fick jag äran att prata om vår föreställning i polsk TV! Rock 'n' Roll!
   Lunchades gjordes det på samma pizzeria, dock inte pizza (som tur var!) denna gång. Dock höll servitrisen på att glömma min mat, vilket gjorde att det tog en evinnerlig tid innan man kunde fylla magen!
   När vi efter maten tog avsked av polacker och ryssar, fick jag beröm av den polska ledarinnan, som kallade mig "super actor"! Sånt värmer!
   Taxi till tåget, tåg till färjan; vi använde oss av nästan alla landgående (plus havsgående) fordon som finns att tillgå på denna resa (bil, buss, minibuss, skolbuss, tåg, båt). På grund av ett öppet fönster i tågkupén, drabbades jag av en av de värsta allergiattacker någonsin under kvällen. Men, man som man är, så klarade man även denna motgång.
   På båten käkades smaskig köttgryta. Sedan slog vi oss ner i baren, för "Sista Kvällen med Gänget". ¨Två drinkar inhandlades, varav den andra var såväl godast som starkast och coolast (se bild ovan). Vi lekte "jag har aldrig"-leken; vilket fick mig att känna att jag inte gjort så mycket. Det är nog dags att ta tag i det snart (typ skjuta med pilbåge på döda katter och liknande). Å andra sidan har jag ju allt framför mig istället. Fast att slå Hans blir nog svårt... :D I vilket fall så hade vi det väldigt trevligt. Därför lät jag även tjejerna i hytten bredvid hålla sig, när de pratade (och höll mig och Hans vakna) halva natten. Jag är ändå inte så trött idag, fyra timmars (igen!) sömn till trots! Troligtvis beror de på att bara minnet av såväl student som resa gör mig hyperaktiverad.
  
Detta summerar nog reasan ganska bra, resdagen hem idag exkluderad. Om ni andra i Teatergänget har något att anmärka på, så går det bra. Glöm bara inte att jag är tjockast, och att man inte sätter sig upp mot en Tjockis! Om det dock är nåt som ni vill tillägga (även om jag är grym, så kan jag inte ha kommit ihåg allt) så går det utmärkt, såklart! :)

Det bästa med att komma hem är nog maten (mm, så gott jag käkade innan!) och kaffet (mm, så gott kaffe jag drack innan! Det kan faktiskt vara därför jag känner mig så pigg nu.)

Till sist vill jag rikta ett stort TACK till er i Teatergänget. Ni får en att verkligen känna sig omtyckt, och jag hoppas att ni inser att jag tycker om er minst lika mycket!

Rock on!
Mrqs.

"För vi har tagit studenten..."

Sången ekar mest som ett svagt brus i mitt inre denna morgon. Är det verkligen sant, det som hände igår? Hur ska man känna nu?
   Det är helt fel, att börja dagen efter Dagen med stort D med att lyssna på These Days. Men ack - kan man låta bli?
 
I'm wishing this morning was still last night,
on any other day,
just might wanna die

Blev nästan frisk till igår; och jag känner mig inte mycket sämre idag. Det var tur det, för dagen igår hade jag inte velat missa! P.g.a. förkylning+allergi var inte energin på 100 % hela kvällen, och humöret svängde även det lite grann. Tur då, att det finns människor (?) med "bra" humor som kan leva upp tillvaron lite... Men vilken dag! Allt från champagnefrukost, vagnåkning, släkt- och vännersmiddag (finns det nåt sånt ord? Kul att träffa alla kompisarna från Lund/Bjärred - jag är nog (tyvärr) skåning egentligen!), förfest (med trubadur - Proud Mary var kvällens bästa låt!) hos Jonathan till den avslutande studentfesten i ett sjukt varmt tält i Tylösand var riktigt, riktigt lyckat! Tack alla!

Enda tanken med detta inlägg var egentligen att rikta ett tack till NV3B (Ge mig ett "N"! Ge mig ett "V"! Ge mig ett...??..."TRE"! Ge mig ett "B"! Heja Sanken!) för dessa tre år, som sammantaget har varit de bästa året i mitt liv hittills! Bortsett från nåt år eller så, men det behöver vi ju inte tala om just nu... TACK!!

Rock on!
Mrqs.

Hit the gas, there ain't no brakes on this lost highway!

Dålig timing, att gå och dra på sig en förkylning med feber just dagen innan studenten. Dock hoppas (och tror) jag att min kur, bestående av vitlök och massor av svart vinbärssaft, hjälper bra!

Det är tråkigt att vara sjuk. Inte nog med att man är bunden till att stanna hemma, man måste dessutom röra sig så lite som det bara går, för att undvika att huvudet sprängs i småbitar. Det passar inte mig som person att sitta stilla; och framför allt inte nu, när man har så mycket energi och det händer så mycket kul.. Så jag satsar på att bli frisk snabbt!

Dock får man, när man inte har så mycket att välja på, tid att göra lite av det som man gör sällan annars. Jag har idag t.ex. suttit ett par timmar framför TV:n i den svala källaren, samt läst nån timme i min kära LotR-bok. Och lyssnat på musik. Det mesta i källaren, eftersom det är det ända stället inom ett rimligt avstånd som är svalt nog för att min sjuka kropp ska kunna uthärda det. Tråkigt när det är så fint väder, att inte utnyttja det; men dåhade jag troligvis blivit kokt, stekt och friterad (med tanke på allt fett) såväl inifrån som utifrån. Typ. =)
   Det är inte alltid man hinner stanna upp i vardagen och ta vara på de så detaljerna som gör livet mer värt att leva. Dagens "små detaljer" är helt klart LotR. Den engelska jubileumsutgåvan är den bästa version som finns av detta mästerverk. Det går inte att sätta ord på den känsla man får av boken (även om jag har försökt det tidigare). Man kan bara konstatera att det måste vara en av de bästa meditationsmetoderna och förkylningskurerna som finns tillgängliga. Den näst bästa kuren är i så fall att lyssna på musik. Till exempel A Whole Lot Of Leaving, skön country-rock (med jävligt bra gitarrspel i) som verkligen passar min känslostämning i nuläget:

I close my eyes and picture your hand in mine
I still hear your voice
It takes me back to that time
Where I can find a reason to be strong
Seems like lately there's a whole lot of leaving goin on

Nu ska jag göra mitt bästa för att bli frisk, så man kan FIRA STUDENTEN rejält imorrn!!
Apropå det, så ska ag nog lägga upp ett par balbilder jag också (av de få som jag har att tillgå):



Som en parantes kan nämnas att jag ser ut som en förvuxen kanin i smoking! Men det är väl sexigt? Eller..? :P

Everyting I do - blame it on the love of rock 'n' roll!
Och ja, jag tror jag känner mig lite bättre nu, efter att ha fått mättat mitt behov av bra, energirik musik!

Rock on!
Mrqs.

Extas.

Det enda som drar ner mitt humör i nuläget är att jag har en vag känsla av halsont. Dök upp efter dagens träningspass (första på flera dagar (och inget halv-substitut som simning eller liknande =))). Men det är nog ingen fara!

I övrigt: 

  • Balen - fullständigt lysande! Tack Mickan, och tack alla andra för en kväll som det inte finns ord att beskriva!! (För bilder och dylikt finns det troligtvis ett hundratal bolggar/bilddagböcker att hänvisa till, och även Hallandsposten (där jag och Mickan överglänser de flesta! :D)
  • Bon Jovis nya skiva må inte släppas förrän om två veckor. Det har inte hindrat mig från att ladda ner den (jag lovar dock att köpa den när den släpps - såklart!). Efter ett par genomlyssningar får den ett gott betyg för att vara Bon Jovi version 2007! Kankse den bästa skivan på 2000-talet, och därmed det bästa som producerats sedan odödliga These Days. Även om inriktingen känns mer åt det kommersiella hållet, en del låtar är riktiga lågvattenmärken, Jons röst inte är som den har varit och Richie har fått stå tillbaka (tyvärr!!) när det gäller tydliga "leadriffs" och solos, så kan man inte klaga när skivan innehåller den bästa låt som producerats sedan 1995 och These Days - nämligen "Any Other Day"! Slår min f.d. post-2000-låt "Just Older" och mäter sig närtan med de gamla klassikerna! Det enda negativa med detta, är att skivan hindrade mig från att komma i säng före midnatt igår; men what a heck?! Fuckin' awsome!!

Var tvungen att nämna balen; men det behövs väl ingen lång utläggning om tillställningen, då de flesta som läser detta själva var närvarande. Och det är en jäkla tur det, eftersom utan alla er hade det inte varit mycket till bal!!
Hey, man, life ain't that bad!

Rock on!
Mrqs.