Lost Highway - susande färd eller en rejäl avåkning?
Typ av inlägg: Skivrecension
Skiva: Lost Highway
Artist: Bon Jovi
Genre: Nashville-country-rock
Betyg: 2,5/5
Spår 1: Lost Highway
Betyg: 2,5/5
Analys: En hygglig inledning på skivan. Textmässigt sett helt okej, men lite väl fylld av clichéer. Country-riffen från Richie sitter som de ska, men känns ändå ovant. En intetsägande sång, som saknar det där "lilla extra". Höjningen från en tvåa kommer av ett riktigt bra solo från Richie.
Spår 2: Summertime
Betyg: 1,5/5
Analys: "Hej här är vi, och tror att vi är rockiga!". Tyvärr funkar inte det ytterst mesiga försöket att rocka loss, med countyinfluenser även här. Textmässigt iget vidare heller. JAg kan inte ge låten en etta dock, det är ju trots allt sommar nu...men i vinter lär spåret hoppas över varje gång!
Spår 3: (You want to) Make a memory
Betyg: 3,5/5
Analys: Första singeln fån albumet. Introt är bra, liksom de avslutande partierna av låten, men däremellan är det fruktansvärt intetsägande. Jons röst låter dock riktigt, riktigt bra. Och det är jäkligt kul att höra Richie i bakgrunden i ett av få tillfällen på skivan. Min femgradiga skala är mer av en tiogradig, men jag kunde inte ge låten en fyra och inte heller en trea...
Spår 4: Whole lot of leaving
Betyg: 4/5
Analys: Den enda låt på skivan där countryriffen verkligen fungerar som de ska. Och dessutom riktigt bra! Refrängen är mycket bra, och likaså solot. Det som hindrar låten fårn ett toppbetyg är dels det faktum att den föjler ramen för alla andra låtar Bon Jovi gjort på senare år, samt att den andra versen saknar det textmässiga djupet som den första innehåller. Dock, en riktigt skön låt!
Spår 5 (feat. Big and Rich): We got it going on
Betyg: 4/5
Analys: En riktig chansning, som antingen är fågel eller fisk. För min del gillar jag chansningen, och anser den mer fågel än fisk. Om än inte en ståtig havsörn, så i alla fall en fräck ormvråk. Textmässigt riktigt usel, men det vägs upp av riktigt bra energi och ett skönt talk box-solo från Sambora. Dock åter igen fantasilöst med "bow-wow"-ljudet á la It's my life och Livin' on a prayer.
Spår 6: Any other day
Betyg: 4,5/5
Analys: Bästa låten på skivan. Helt klart. Tillsammans med Just older (Crush) och Last man standing (Have a nice day/ "Boxset") det bästa som Bon Jovi gjort sedan These Days. Sjukt stark refräng, bra verser, skivans bästa solo (det andra) samt riktigt, riktigt bra text! Det enda som drar ner betyget är att låten är alldeles för kort...
Spår 7: Seat next to you
Betyg: 1/5
Analys: Ytterligare en av alla identiska post-2000 ballader. "Say that you save me..........a seat next to you". Hur bara kan man få ihop något så anskrämligt? Nej, ge upp dessa fåniga ballader och koncentrera er på rocken, för det är så mycket bättre! Och, varför i helvete låter ni inte Richie sjunga bakgrundssången? Aaaagh!
Spår 8: Everybody's broken
Betyg: 1,5/5
Analys: Intetsägande. Gnällig refräng, men inte som förra låten, som är gnällig hela vägen. Detta premieras med ett plus på 0,5 poäng, men inte mer.
Spår 9 (feat. LeAnn Rimes): Til we ain't strangers anymore
Betyg: -/5
Analys: Youck! Ger en både sura uppstötningar och halsbränna på samma gång! Fruktansvärt! Vidrigt! Damn! Kan man göra så dålig musik!??! GÅR DET??? Nej, det borde det inte göra! Men likväl har denna låt skrivits! Jag tycker synd om Richie, som har två bra solon i låten helt förgäves. Snälla, skjut mig. Eller byt låt, NU!
Spår 10: The last night
Betyg: 2/5
Analys: En hygglig sång. Ett bra gitarrsolo hade lyft den ytterligare. Ett okej gung i verserna, även om den textässigt hade kunnat lyftas både ett och två snäpp.
Spår 11: One step closer
Betyg: 1,5/5
Analys: Nu har vi kommit till det ställe på skivan där alla (från spår 7 och framåt) låtar har låtit likadant i all evighet. Schysst gitarrsolo, dock.
Spår 12: I love this town
Betyg: 3,3/5
Analys: En låt som växer. Första tanken var "skräp", men jag börjar gilla låten mer och mer. Lite mer energi än de senaste låtarna på skivan, och en bra avslutning, som räddar helhetsintrycket något. Ett av de bästa elgitarrsolona på skivan!
In conclusion: Bon Jovi och country fungerar...sådär. Visserligen akn man inte kräva att bandet ska leverera samma musik nu som för sisådär tio-tjugo år sedan, men man kan i alla fall tycka att de (läs: Jon) inte ska fokusera så mycket på pengar och den kommersiella bten som man gör i och med att man med Lost highway följer med de senaste trenderna inom musikvärlden. Och att Jon, som är den som bestämmer vilka låtar som ska få plats på skivan, inte tar med Lonely och Walk like a man, vilka hade varit i skivans absoluta toppskickt, är rent skrämmande! Det är nog dags för den vackre (och egocentriske) Jon att ta steget bak, och istället låta den vida med begåvade och intelligenta Richie Sambora ta över i bandets spets - NU!
För övrigt så dröjer det inte länge tills jag befinner mig här (Prag -> Österrike):
Men innan dess är det midsommarfirande här hos mig, med vänner och "vänner". :P
Rock on!
Mrqs.
Jag har faktiskt inte läst allt du skrivit om låtarna men jag läste det du skrev om "We got it going on". Den låten är en riktig "pirr-i-magen"-låt och jag tycker att den är SKITBRA (Jag har lyssnat på den konstant sen jag fick den), musiken är precis sån som jag vill ha den! "Any other day" är ju också bra, men det har jag nog redan nämnt.
Det måste ju också tilläggas att han den blonda är riktigt snygg - speciellt i håret och den andra du snackar om spelar ju inte i samma liga (när det gäller frisyr).
Med "vänner" trodde jag först att du menade "oss" - men sen kom jag ju på att det var dem du hade betalat, ah vi visste att du hade accepterat oss Tjockis! =)
Tjena,
Genom villevires blogg kom jag in på denna eminent välskrivna blogg som till skillnad från bruce springsteen mer verkar kretsa kring bon jovi (iaf gällande musikbiten). Jag har inte riktigt lyckats få grepp om bon jovis musik, har bara its my life som singel, men jag förstår inte riktigt deras storhet... Vad är det som skiljer dem från dussinbanden och vad ska man börja någonstans i diskografin för att få en bra uppfattning?
Jadu, Markus, jag ska försöka besvara din fråga kort. Just idag är det inte så mycket som skiljer Bon Jovi från dussinbanden, förutom dess historia då. Att börja med att köpa/ladda ner en greatest hits-samling brukar alltid vara bra; dock rekommenderar jag inte Bon Jovis "Crossroads", som innehåller visserligen känada, men mindre bra låtar. Något som liknar en "greatest hits" är liveskivan "One Wild Night" från 2001, ett mkt bra val som introduktionsskiva - faktiskt den skiva som gjorde att jag själv fastnade (tillsammans med Crush från 2000). När det gäller rena soloalbum är Slippery When Wet (1986) den största hiten, men bland 80tals-albumen rekommenderar jag New Jersey (1988). Annars är Keep the fait (1992) och These days (1995) deras två bästa verk. Tillsammans med Jons soloskiva Blaze of glory (1990) från filmen Young guns II och gitarristen Richie Samboras båda album Stranger in this town (1991) och Undiscovered soul (1997). Hoppas detta gav lite vägledning! Rock on!
Skivan är en rejäl avåkning, tyvärr... Jon Bon Jovi är på väg att bli passé och överspolad och han drar med sig bandet ner i skiten. Men kanske (jag vet det är lite drastiskt, men har bevisats funka hyfsat) om någon skjuter honom, så kanske han kan behålla sin värdighet och bli förknippad med den musik han en gång skrev..