The Answer
Nu sitter jag här, mätt i magen efter en stadig måltid (som jag duktigt nog lagade själv, trots den sena träningstiden) och skönt trött i kroppen efter ett tufft träningspass. Det känns bra, båda delarna.
Jag tror jag har funnit en förklaring till mitt usla humör de senast två veckorna. Inte konstant uselt kankse, men väldigt svajigt och bergochdal-aktigt har det varit. en del av förklaringen är att jag har sovit väldigt dåligt under denna tid (dock har sömnen kommit ikapp nu, tror jag!), och dessutom legat av mig lite på träningsfronten. Varför? Vet ej; för man mår så sjukt bra efter träning! Alla tycker det är väldigt märkligt att jag tycker det är kul med spinning, men jag ska förklara mig (igen!). Dels get det en perfekt må-bra-efter(och-även-under)-träning-känsla, och dels är det kul om det är bra musik (musiken är viktig!). Sen gäller det att se till alternativen: att gå ut och springa i mörkret och kylan känns inte så lockande (även om det även sker då och då), och dels är det mkt mer motiverande att ha en ledare som peppar, än att springa själv då det är lättare att känna efter om man är trött. På spinningen är det bara att köra! Förklaring nog?
Nog om detta sidospår. Och åter till varför mitt goda humör har funnit sin återvändo. Efter klimax-helgen för snart två veckor sedan, med både avskedsfest och återföreningsträff, så började folk försvinna. JosseVerro begav sig ut i världen, och i ungefär samma veva for AnnieJonas till London. Och inför helgen därefter åker hela Lantisgänget+Jonas som servitriser(/servitör) till Lund. Detta, med mig kvar i stan, gjorde att man inte hade så mkt att se fram emot inför dessa båda helger. Och, mycket riktigt, gick jag mest hemma och slog dank (och slösade värdefull ledig tid) två helger i rad. Och därmed blev jobbveckan mycket tyngre att orka sig igenom. Nu, däremot, har jag äntligen något att se fram emot inför helgen. Festa loss på fredag, och gå och (förhoppningsvis) insupa julkänsla på julskyltningssöndagen (den andra formen av insupning sker på fredagen! :P).
Så, nu var detta sagt. Inte för att det är någon som har märkt av mitt dåliga humör, eftersom jag knappt träffat någon, men för egen del känns det bra att med detta inlägg sätta punkt, och lämna denna dystra tid bakom mig. Och, jag lovar att det ska bli bättre/roligare/intressantare läsning här, inom kort! Nu har jag i alla fall fått skriva av mig lite.
See ya!
Rock on!
Mrqs.
Morgon. Det regnar från de gråa molnen, dropparna sveps med av vinden och landar på fönsterrutorna, där de långsamt rinner nedåt, och bildar ett mönster av lodräta ränder på rutan. Genom ett mönster där man kan se en vädigt vanlig vinterdag. Två dagar från december. Lite tragiskt, men ändå ganska mysigt. Helt ensam i huset, och med tjugo minuter över innan det är dags att fara till jobbet, så känns det, på något sätt, ganska bra. Som gjort för att sätta sig i en skön fåtölj, sätta på Richie Sambora och bara titta ut över det skådespel även ett regn den 29 november kan vara.
There's a world in every drop of rain
Embracing oceans sweep us home again
Come along with me, come along with me
Seek the truth, you shall not find another lie
Jag tror jag har funnit en förklaring till mitt usla humör de senast två veckorna. Inte konstant uselt kankse, men väldigt svajigt och bergochdal-aktigt har det varit. en del av förklaringen är att jag har sovit väldigt dåligt under denna tid (dock har sömnen kommit ikapp nu, tror jag!), och dessutom legat av mig lite på träningsfronten. Varför? Vet ej; för man mår så sjukt bra efter träning! Alla tycker det är väldigt märkligt att jag tycker det är kul med spinning, men jag ska förklara mig (igen!). Dels get det en perfekt må-bra-efter(och-även-under)-träning-känsla, och dels är det kul om det är bra musik (musiken är viktig!). Sen gäller det att se till alternativen: att gå ut och springa i mörkret och kylan känns inte så lockande (även om det även sker då och då), och dels är det mkt mer motiverande att ha en ledare som peppar, än att springa själv då det är lättare att känna efter om man är trött. På spinningen är det bara att köra! Förklaring nog?
Nog om detta sidospår. Och åter till varför mitt goda humör har funnit sin återvändo. Efter klimax-helgen för snart två veckor sedan, med både avskedsfest och återföreningsträff, så började folk försvinna. JosseVerro begav sig ut i världen, och i ungefär samma veva for AnnieJonas till London. Och inför helgen därefter åker hela Lantisgänget+Jonas som servitriser(/servitör) till Lund. Detta, med mig kvar i stan, gjorde att man inte hade så mkt att se fram emot inför dessa båda helger. Och, mycket riktigt, gick jag mest hemma och slog dank (och slösade värdefull ledig tid) två helger i rad. Och därmed blev jobbveckan mycket tyngre att orka sig igenom. Nu, däremot, har jag äntligen något att se fram emot inför helgen. Festa loss på fredag, och gå och (förhoppningsvis) insupa julkänsla på julskyltningssöndagen (den andra formen av insupning sker på fredagen! :P).
Så, nu var detta sagt. Inte för att det är någon som har märkt av mitt dåliga humör, eftersom jag knappt träffat någon, men för egen del känns det bra att med detta inlägg sätta punkt, och lämna denna dystra tid bakom mig. Och, jag lovar att det ska bli bättre/roligare/intressantare läsning här, inom kort! Nu har jag i alla fall fått skriva av mig lite.
See ya!
Rock on!
Mrqs.
Morgon. Det regnar från de gråa molnen, dropparna sveps med av vinden och landar på fönsterrutorna, där de långsamt rinner nedåt, och bildar ett mönster av lodräta ränder på rutan. Genom ett mönster där man kan se en vädigt vanlig vinterdag. Två dagar från december. Lite tragiskt, men ändå ganska mysigt. Helt ensam i huset, och med tjugo minuter över innan det är dags att fara till jobbet, så känns det, på något sätt, ganska bra. Som gjort för att sätta sig i en skön fåtölj, sätta på Richie Sambora och bara titta ut över det skådespel även ett regn den 29 november kan vara.
There's a world in every drop of rain
Embracing oceans sweep us home again
Come along with me, come along with me
Seek the truth, you shall not find another lie
Kommentarer
Trackback