Det Goda och det Onda
Att cykla i uppfösbacke är som att sätta in pengar på banken - man vet att man får igen dem igen, liksom man vet att det kommer en nerförsbacke så småningom. Att cykla i motvind är dock som att betala skatt. Härmed var detta sagt.
Det finns någonting bra och någonting dåligt med det mesta. Ingen chockerande nyhet detta. Likaså finns det vissa saker som har övervägande positiva effekter, och sådana som har övervägande negativa. Till exempel detta vackra vår-/sommarväder har väldigt många fördelar. Man kan ha grillkväll och sitta på altanen och äta. Man kan spela kubb i trädgården kl 22 och fotboll på alla möjliga platser vid alla tänkbara tidpunkter. Man kan sitta i skuggan under ett träd och läsa högskolematte. Man kan cykla till Frösakull och gassa på stranden i goda vänners lag. Man kan må bra.
Men hur paradoxalt (åh, en paradox!) det än må låta, så kan man även må lite sämre i detta väder. Dels för att man tvingas inomhus för att jobba hela dagarna. Dessutom kan jag nämna förra veckan som ett skräckexempel, då jag var i stort isolerad från omvärlden varje eftermiddag. Att inte träffa något folk på en hel vecka gör mig helt nojig, framför allt nu, då det finns så mycket att hitta på utomhus, och man får så mycket energi och glädje från solskenet och den vackra värld som dykt upp från ingenstans. Jag är alldeles för mycket av en tänkare (med stundtals sämre koll på tankarna, vilket även kan märkas i tämligen ostrukturerade blogginlägg) när jag går ensam omkring hemma i ett hus, som jag dessutom ser fram emot att få flytta ifrån (inte för att huset är dåligt, eller familjen, utan för att jag känner att det är hög tid att gå vidare i livet). Eller rättare sagt alldeles för mycket av en tänkare alla gånger jag är ensam (The times when you're alone, and all you do is think). Det har förvisso inte så mycket med det vackra vädret att göra, att jag mår sämre när jag är ensam, men det förstärker ändå känslan av ensamhet på något vis, på samma sätt som det gör glädjen då man träffar poolarna mycket större. Men det är vä också så, att man behöver vara lite ensam för att än mer uppskatta umgänget då man träffar sina vänner. Och jag är verkligen tacksam för de vänner jag har!
Idag har dock varit en bra dag, trots att jag varit ensam heeeela eftermiddagen! :P Fika, med bl.a. världens mest lyckade cappuccino från barista-Mackan himself, i solen. Därefter flyttade jag ett par meter till skuggan och plockade igen fram Analys 1-boken. Uppvilad snörade jag därefter på mig joggingskorna och körde ett entimmes intervallpass på Prins Bertils Stig, där det är så vackert så det nästan gör ont (förutom i benen då). Att kuta runt längs ett nästan helt stilla hav, med de grönskande träden på andra sidan...obeskrivligt!
Dessutom mötte jag en väldigt märklig and; här är hela händelseförloppet:
(anden står vid vattenbrynet och kvackar lite ängsligt) bwaäk... bwaääääk... (anden tar sats) BWAÄÄÄÄK!!! (anden flaxar, och landar i vattnet några meter längre ut) BWAÄK-BWAÄK-BWAÄK-BWAÄK...bwaäääääääk
Jag vet inte, men det verkade precis som om anden var badrädd... :D
Efter den tidigare nämnda extremt långtråkiga veckan var det väldigt välkommet med en riktig kanonhelg - i ordets rätta bemärkelse! Kalasgott käk på Yoss och bio i fredags kväll. Lund på lördagen, och grillning med gänget på aftonen. Stranden och film i söndags. Rock n' roll!
Jag är en person som ofta ställer alldeles för höga krav på mig själv. Till viss del är det ju posivt att ha höga målsättningar, men ibland skulle jag nog må bra av att slappna av mer. Till exempel har jag (uppenbarligen) dåliga gener för att bli stark (inte för att jag vill bli en muskelknutte, men lite effekt vill man ju att träningrn ska ha); det får mig ibland att känna mig dålig just pga de höga kraven - "jag tränar ju som en gnu, varför blir det inget resultat!?!?", typ (förutom konditionsmässigt). Men allt som oftast kommer jag på mig själv, och inser att träningen är till allra största delen ett knep för att må bra. Och jag mår bra av att träna - så, sänk kraven lite, Mrqs!
Detta är bara ett exempel på situationer då jag ställer orealistiskt höga krav på mig själv. till exempel i skolan ställer jag också extremt höga krav på mig - men där är det befogat! För, en av få positiva saker jag har få nedärvt är att jag har väldigt lätt för att lära, och faktiskt tycker det är KUL att plugga. Jobbarkompisarna tycker jag är helt dum i huvudet som längtar efter att få läsa teknisk fysik; men alla är vi ju olika - jag å min sida kan inte förstå att de inte har högre ambitioner i livet än att knega på Servera!
Imorrn är det övertid för andra dagen i rad. Jobb 6-16. Yay! Dock har jag en het tennismatch med Jonass och Axl att se fram emot därefter!
So long, rockers!
Mrqs.
Det finns någonting bra och någonting dåligt med det mesta. Ingen chockerande nyhet detta. Likaså finns det vissa saker som har övervägande positiva effekter, och sådana som har övervägande negativa. Till exempel detta vackra vår-/sommarväder har väldigt många fördelar. Man kan ha grillkväll och sitta på altanen och äta. Man kan spela kubb i trädgården kl 22 och fotboll på alla möjliga platser vid alla tänkbara tidpunkter. Man kan sitta i skuggan under ett träd och läsa högskolematte. Man kan cykla till Frösakull och gassa på stranden i goda vänners lag. Man kan må bra.
Men hur paradoxalt (åh, en paradox!) det än må låta, så kan man även må lite sämre i detta väder. Dels för att man tvingas inomhus för att jobba hela dagarna. Dessutom kan jag nämna förra veckan som ett skräckexempel, då jag var i stort isolerad från omvärlden varje eftermiddag. Att inte träffa något folk på en hel vecka gör mig helt nojig, framför allt nu, då det finns så mycket att hitta på utomhus, och man får så mycket energi och glädje från solskenet och den vackra värld som dykt upp från ingenstans. Jag är alldeles för mycket av en tänkare (med stundtals sämre koll på tankarna, vilket även kan märkas i tämligen ostrukturerade blogginlägg) när jag går ensam omkring hemma i ett hus, som jag dessutom ser fram emot att få flytta ifrån (inte för att huset är dåligt, eller familjen, utan för att jag känner att det är hög tid att gå vidare i livet). Eller rättare sagt alldeles för mycket av en tänkare alla gånger jag är ensam (The times when you're alone, and all you do is think). Det har förvisso inte så mycket med det vackra vädret att göra, att jag mår sämre när jag är ensam, men det förstärker ändå känslan av ensamhet på något vis, på samma sätt som det gör glädjen då man träffar poolarna mycket större. Men det är vä också så, att man behöver vara lite ensam för att än mer uppskatta umgänget då man träffar sina vänner. Och jag är verkligen tacksam för de vänner jag har!
Idag har dock varit en bra dag, trots att jag varit ensam heeeela eftermiddagen! :P Fika, med bl.a. världens mest lyckade cappuccino från barista-Mackan himself, i solen. Därefter flyttade jag ett par meter till skuggan och plockade igen fram Analys 1-boken. Uppvilad snörade jag därefter på mig joggingskorna och körde ett entimmes intervallpass på Prins Bertils Stig, där det är så vackert så det nästan gör ont (förutom i benen då). Att kuta runt längs ett nästan helt stilla hav, med de grönskande träden på andra sidan...obeskrivligt!
Dessutom mötte jag en väldigt märklig and; här är hela händelseförloppet:
(anden står vid vattenbrynet och kvackar lite ängsligt) bwaäk... bwaääääk... (anden tar sats) BWAÄÄÄÄK!!! (anden flaxar, och landar i vattnet några meter längre ut) BWAÄK-BWAÄK-BWAÄK-BWAÄK...bwaäääääääk
Jag vet inte, men det verkade precis som om anden var badrädd... :D
Efter den tidigare nämnda extremt långtråkiga veckan var det väldigt välkommet med en riktig kanonhelg - i ordets rätta bemärkelse! Kalasgott käk på Yoss och bio i fredags kväll. Lund på lördagen, och grillning med gänget på aftonen. Stranden och film i söndags. Rock n' roll!
Jag är en person som ofta ställer alldeles för höga krav på mig själv. Till viss del är det ju posivt att ha höga målsättningar, men ibland skulle jag nog må bra av att slappna av mer. Till exempel har jag (uppenbarligen) dåliga gener för att bli stark (inte för att jag vill bli en muskelknutte, men lite effekt vill man ju att träningrn ska ha); det får mig ibland att känna mig dålig just pga de höga kraven - "jag tränar ju som en gnu, varför blir det inget resultat!?!?", typ (förutom konditionsmässigt). Men allt som oftast kommer jag på mig själv, och inser att träningen är till allra största delen ett knep för att må bra. Och jag mår bra av att träna - så, sänk kraven lite, Mrqs!
Detta är bara ett exempel på situationer då jag ställer orealistiskt höga krav på mig själv. till exempel i skolan ställer jag också extremt höga krav på mig - men där är det befogat! För, en av få positiva saker jag har få nedärvt är att jag har väldigt lätt för att lära, och faktiskt tycker det är KUL att plugga. Jobbarkompisarna tycker jag är helt dum i huvudet som längtar efter att få läsa teknisk fysik; men alla är vi ju olika - jag å min sida kan inte förstå att de inte har högre ambitioner i livet än att knega på Servera!
Imorrn är det övertid för andra dagen i rad. Jobb 6-16. Yay! Dock har jag en het tennismatch med Jonass och Axl att se fram emot därefter!
So long, rockers!
Mrqs.
Kommentarer
Trackback