Extas
Det är kankse svårt att tänka sig hur jag kände mig, eftersom långt ifrån alla delar min beundran av (bandet) Bon Jovi i allmänhet och Richie Sambora i synnerhet, men jag hoppas ni kan göra ett försök. I så fall så kan ni tänka er att ni är ute och springer. Det är den 30 november, dagen innan det slår om till julmånaden. Det är ungefär tio grader varmt ute, och inte en tillstymmelse till en stjärnklar himmel. Benen rör sig i takt till musik som pumpar ut ur hörlurarna kopplade till mp3-spelaren. Plötsligt, då benen börjar kännas som spaghetti och kroppen börjar plocka av energireserverna, så når ljudet från en spelning med Bon Jovi i juni 1993 öronen. Kvalitén är ganska dålig, och på den volym som behövs för att tillgodogöra sig energin från musiken, låter det inte så värst bra. Dock är det Dry County som ljuder i lurarna, från ett av de ytterst få tillfällen då detta episka mästerverk spelats live. Med eufori i blicken och ny energi tillförd till benen, fortsätter löpningen i ett rasande tempo. När låten nått fram till Richie Samboras underbart mäktiga elgitarrsolo och svetten porlar i ansiktet - då når man stadiet av fullständig extas. Alla tankar på livet, framtiden, hopp och förtvivlan försvinner. Hade det inte varit för att man var ute och sprang, så hade jag velat dö på fläcken, just där och då. För bättre än sådär har jag svårt att tro att livet kan bli, för tillfället. Om inget oväntat inträffar.
Dry County
/Mackan
Wow! Jag gillar också låten (kanske inte så mkt som du gör, emn bra e den!), men jag har aldrig provat springa till den... kanske skulle göra det:P men jag vet vilken känsla du menar...:)
Känslan av extas när man hör vissa låtar känner jag igen, även om det inte är just Bon Jovi som skapat den. Jag känner också igen lyssnandet på halvtaskiga liveinspelningar från någon klassisk konsert någonstans. Däremot har jag aldrig musik i öronen när jag springer, vill hellre ha det tyst (eller så beror det på att mina hörlurar trillar ut direkt ändå).
Låt vara att det är onormala temperaturer, men för att vara ute och springa så är det alldeles perfekt.
så poetiskt...känner igen känslan av den där energikicken man kan få av viss musik och den där ultimata känslan av lycka som då infinner sig, underbart! =) som sagt, tänk vad musik kan göra med en ändå...
Jää, man får grymt med överskottspower ;)