Saknad
=(
Mister strike
Riktigt trevligt att sitta ett slag på Morfars, dricka en halv cola och lyssna på trubadur-Nisse samt slänga ett öga då och då på den osannolika fotbollsmatch som pågick samtidigt.
Kändes också bra att vara helt ovetande om kvällens aktiviteter tills Jonas ringde mindre än en halvtimme innan det var dags att ge sig av (iom att jag inte hade någon bil och tvingades passa tiden till bussen), och att det hela utvecklades till en mycket trevlig kväll i goda vänners lag. Det är just precis vad jag behövde, lite bowling och lite umgänge. :D
Ni som känner mig, vet att jag gillar att träna mycket och ofta (ibland för mycket); härmed också att jag brukar springa i tid och otid. Dock har jag aldrig tidigare under mina tjugo levnadsår upplevt något liknande som under löpturen idag. Jag vet inte, men något gjorde (den sköna ansträngningen, pulsen, den friska luften, den höga musiken) att jag kände någon form av fullständig extas! Som ett rakt motsatt fenomen till den senaste tidens grubblerier och apati. Fy fan va gött! :D
Rock on!
Mrqs.
Välfärdsdepression
Jag tog en promenad ner till havet, för att fösöka tömma huvudet på tankar. Det fungerade väl sådär. Det var otroligt skönt och härligt - jag älskar havet - men det hälpte mig inte nämvärt. Lika lite som de andra sjuttiotre gångerna jag fastnat i samma tankebanor den senaste tiden. Varje gång då jag varit alldeles allena, och detta alldeles för mycket. Med en familj i Kroatien och upptagna vänner, så blir det alldeles för mycket ensam tid. Alldeles för mycket tid att tänka. Det passar inte mig.
Mitt liv svävar mellan himmel och, inte helvete direkt, men ett slags apatiskt, energilöst tillstånd. Jag undrar om jag egentligen har rätt att klaga. Och att klaga är inte heller min melodi, men då handlingskraften känns som bortblåst...då är det inte lätt att låta bli.
Välfärdsdepression kändes som ett passande ord att skapa. Jag har ett okej jobb (under rådande omständigheter), en underbar familj, massor av vänner, god hälsa och fysik - egentligen allt vad man akn kräva, och mer därtill. Det som jag studntals plågas av är bristen på saker/händelser som går utanför ramen. Utanför den "trygga" vardagen och de kända områden man vet man behärskar. Som Luke Rhinehart skriver i sin självbiografiska roman Tärningsspelaren; att människor mejslas in i en tillvaor och en person som lär sig att hålla sig inom vissa ramar. Som barn kan man välja att vara den elake djävulen i datorspelet, för att nästa gång vara den gode änglen. När man växer upp väljer man en av dessa - för det är vad folk förväntar sig av en, och för att det är de ramar man satt upp för sin personlighet.
Jag har låst mig, eller fastnat, i en som sagt apatisk tillvaro. Vardagen rutas in i precisa mönster, där jag ofta kan pålanera flera dagar framöver de precisa tiderna för måltider, träningspass och liknande (det låter helt sjukt, jag vet - och det är det också!). En kombination av kontrollbehov och en påhittad rädsla att bryta dessa mönster. Och detta fastän jag vet att det är just att bryta dessa mönster jag måste göra för att må riktigt bra. Att strunta i det planerade tränigspasset och istället åka och äta glass, eller bara sitta med en god bok en hel eftermiddag. Men jag (medvetet och undermedvetet) tillåter mig inte detta, mycket på grund av de krav jag ställt upp på mig själv att t.ex. träna si och så många gånger i veckan eller städa dittan eller fixa dattan. Jag strävar hela tiden efter att göra något "nyttigt" (träna, äta "bra" etc.), och känner mig stressad när jag inte gör något produktivt - även om detta något är något jag mår bra av. Jag har hamnat i en ganska djup svacka av välfärdsdepression, jag tillåter mig inte att koppla av, njuta. De enda gånger jag verkligen kan slappna av är när jag spenderar tid med mina vänner. Men så fort jag blivit ensam igen, går tankarna tillbaka till dessa enkelspåriga, humörsnedsättande banor. Jag måste bryta min nedåtgående spiral; något som definitivt är lättare sagt än gjort.
Som Johnossi sjunger:
I´m sick and tired of staring into the wall
I wanna do something fuckin' special and extraordinary
eller som Oasis:
Wanna be wild cos my life's so tame
Jag antar att det bara är att fortsätta kämpa, hoppas på en vändning. För det är ju ändå i slutändan upp till mig - bara jag kan styra mina tankar. Det gäller bara att ta tillvara på varje tillfälle av lycka, varje god tanke som strömmar genom hjärnan. Det kommer att gå, det är ajg inte det minsta orolig över. Och varför jag kan vara så säker på detta är, som sagt, alla de underbara människor som faktiskt finns i mitt liv - även när jag är ensam. Det gäller bara att komma ihåg detta, och att komma ihåg vem jag är. Att jag faktiskt är helt unik. Och att jag trivs med det!
Rock on!
Mrqs.
What happened to the summer and me?
Vad som ytterligare spätt på den märkliga, "halvsommarkänslan" som infunnit sig är min fuskledighet över en och en halv vecka. Inte sommarledighet med sommarlovskänsla och inte heller typ påsklovskänsla á la under skoltiden.
Första halvan av denna ledighet flög förbi i ett fullständigt och totalt uppskruvat tempo - ingen avslappning från jobbet här inte - med ständiga besök på stan, tennis- och fotbollsspelande, fotbollstittande, lägenhetstömningsresa till Gbg, strandbesök, inlinesåkning etc. etc. Som väl är mildrades intensiteten något, och de senaste dagarna har det funnits med tid för avkoppling. Något jag verkligen behövde. Tid har funnits att sova länge, njuta långa frukostar, läsa böcker - och även om jag, då jag sedan åtta månader levt med ett uppvridet tempo pga jobbet, har känt mig lite rastlös med "ingenting vettigt" att göra, så har jag verkligen tillåtit mig själv att inte bry mig om detta, och verkligen bara kopplat av.
Nu följer en och en halv veckas jobb, med midsommarfirande däremellan, för att sedan ha tre veckors äkta semester att njuta av. Jag hoppas bara att någon mer än jag kommer vara lite ledig denna tid, så man har någon att umgås med.
I'll have my way
In my own time
I'll have my say
My star will shine
Cos you see me, I got my magic pie
Think of me; yeah, that was me, I was that passer by
I've been and now I've gone
Mrqs.
Pollenallergi
Jag hoppade över den tidiga förmiddagens joggingtur idag. I och för sig på grund utav min förbaskade allergi, men ändå. Istället har jag suttit i skuggan nästan två timmar och växelvis läst box och lyssnat på musik. Det fick mig att lite granna inse att jag inte behöver träna varje dag och jättemycket. Inte för att bli snygg - vilket jag ändå aldrig kommer bli, och dessutom är det antagligen inte någon som bryr sig det minsta (förutom jag) om att man inte har ett fett sexpack och mastiga biceps. Inte ens för välbefinnandet är för mycket träning bra, då nöjet och glädjen övergår till press, stress och prestationsångets.
En insikt jag får då och då, och verkligen måste se till att behålla. Träningt för att må bra och ha kul (för det är kul att träna, svettas och kämpa - om det så är spinning, löpning eller body pump). Inte för att man nödvändigtvis måste få den snyggaste av kroppar. Den inställningen ger nog dessutom bättre resultat av träningen.
Jag hoppas bara jag kan hålla denna insikt vid liv. Så jag inte faller tillbaka i gamla ovanor och prioriterar träning före allt annat, får ångest så fort jag inte tränar en dag - och därmed drar på mig en massa ohälsosam stress och raderar ut all glädje ur såväl träning som hela livet självt.
Det är inte jobbet främst som har gjort att jag mått dåligt de senaste veckorna. Det är stressen som de krav jag ställer på min träning medför. Om någon märker av dessa symptom hos mig, så är jag tacksam för all hjälp jag kan få att radera ut dessa tankar innan de hunnit få fäste igen.
Därmed inte sagt att jag ska sluta träna. Jag måste bara fokusera på rätt saker igen. Sluta jämföra mig med andra. Och återfinna glädjen - i träningen, i tillvaron, i mig själv.
För ett par dagar sedan hade jag inte en enda bra bok att läsa - nu har jag helt plötsligt fem stycken som jag helst skulle vilja läsa alla på en gång. Jag valde dock att börja med "Tärningsspelaren" av Luke Rhineheart (eftersom den är lånad på biblan), som efter tre kapitel verkar både lite halvskum och ganska lovande.
Rock on!
Mrqs.
Losing control
You can't catch a fish, if you ain't got the hook.
Jag vaknade i morse med den där olustiga känslan i hela kroppen, som ibland smyger sig på, helt oväntat och totalt omoitverat (antagligen inte, men det känns så). Seg, tung, hängig, deppig. Och ändå har de sista dagarna varit riktigt bra. En ledig torsdag på stan med Mickan och pes med Jonas. En väldigt trevlig och underhållande personalfest igår kväll. Jag vet inte varför känslan av nedstämdhet ska behöva dyka upp då, men det beror väl antagligen i slutändan helt på mig själv.
Det känns som jag saknar något att hänga upp mitt liv på, några trygga, positiva punkter i vardagen. Men snart är det fotbolls-EM, ledighet och sommar på riktigt. Förhoppningsvis ska det lyfta lägstanivån på min sinnesstämning avsevärt.
When you're mad at the world and
You're feeling like you're losing control
All you need to survive is
A little bit of soul
Mrqs.
Deep roots are not reached by the frost
The Road goes ever on and on
Down from the door where it began.
Now far ahead the Road has gone,
And I must follow it, if I can,
Pursuing it with weary feet,
Until it joins some larger way,
Where many paths and errands meet.
And whither then? I cannot say.
Underbara Tolkien. Den totala inre lyckan personifierad.
O! Wanders in the shadowed land
despair not! For though dark they stand,
all woods there be must end at last,
and see the open sun go past:
the setting sun, the rising sun,
the day's end, or the day begun.
For east or west all woods must fail...
Mrqs.
Trapped in a cage
I wanna do something fuckin' special and extraordinary
Chill dill
F.ö. rekommenderar jag Hägerns senaste blogginlägg. Det bästa jag läst, kanske någonsin, på blogg.se. Totalt klockrent skrivet, och väldigt läsvärt i dessa dagar, och i den värld vi lever i.
They say that no man is an island
And good things come to those who wait
Rock on!
Mrqs.
Something for the pain
Idag: bli-på-bra-humör-igen-shoppingrunda på stan. Lyckades ypperligt må jag säga! Blev både på bra humör igen, och hittade en hel del snygga plagg (skjorta: Blueprint; shorts: Bondelid samt tee: Icman), trots att jag bara hann med ungefär hälften av alla affärer, och hälften av utbudet i varje affär. Nu fick jag iaf blodad tand på att handla kläder! :D
Vad jag lider allra mest utav just nu är dock brist på saker att göra på fritiden! Jag har större delen av en helg framför mig, och jag har ingen aning om vad jag ska hitta på. Det går ingen fotboll på tv. Jag kan inte träna konstant och hela tiden. Jag kan inte äta konstant och hela tiden. Jag har ingen att spela tennis med i em. Jag har inga fritidsintressen (sant, och hemskt) jag kan syssla med. Jag har ingen bra bok att läsa i nuläget (jag började läsa i Flickan från ovan, men tyvärr Annie, så fastnade jag aldrig riktigt för den). Jag har inget att göra! Tänk vad fruktansvärt egentligen: man är ledig från det förbannade jobbet, och så går man omkring och är rastlös och funderar mest bara på vad man kan slå ihjäl tiden med! Fruktansvärt deprimerande! Och frustrerande!! Jag blir så arg. Och trött. Och deprimerad. Och frustrerad!! Har jag uttryckt mig tydligt nog?
Idag, söndag (dagen efter föregående text), har jag varit pigg och glad hela dagen. Inget konstigt med detta, kanske ni tycker? men för mig var det ett rätt bra tag sedan sist. Jag tror framför allt det beror på att jag sov närmare tio timmar inatt - det behövdes, vill jag lova!! Sedan har det varit en bra dag också. Jag käkade en mumsig frukost, knallade sedan bort till Team Sportia och kollade inlines; inga i bra storlek dock. Sedan gick jag och tippade, men ingen miljonvinst idag heller. Under hela promenaden dunkade hårdrocken i lurna - har lyssnat alldeles för lite på redigt tung och go hårdrock på sistone! Därefter hanns både lunch, fotbollstittande och fika med, innan jag gick ut och sprang lite. Det känns ungefär som man äger världen när man är ute och forsar fram i löparspåret. Väldigt skönt (men jobbigt!)!
Gårdagen löste sig rätt bra den också, till slut. En bärs på Capri med Verro (mungo) och hennes pojkvän (alltså; ett förtydligande: Verros pojkvän är jag, Josse och Sandra :P). Tjejkvällen avslutades med film i min källare. Även om "Asterix och Vikingarna" höll långt ifrån de tecknade originalseriernas kvalité, så fick den mig ändå in i ett skönt Asterix (och Obelix!! (han är tjockast och snyggast, icke att förglömma!))-humör. Så därför har det även blivit lite Asterixläsning idag. :D
Men imorrn blir det biblan, och lite nya böcker att läsa!
Nya Offside är förresten GRYM! (som alltid)
...I need to find someone who can heal my mind.
Rock on!
Mrqs
Det Goda och det Onda
Det finns någonting bra och någonting dåligt med det mesta. Ingen chockerande nyhet detta. Likaså finns det vissa saker som har övervägande positiva effekter, och sådana som har övervägande negativa. Till exempel detta vackra vår-/sommarväder har väldigt många fördelar. Man kan ha grillkväll och sitta på altanen och äta. Man kan spela kubb i trädgården kl 22 och fotboll på alla möjliga platser vid alla tänkbara tidpunkter. Man kan sitta i skuggan under ett träd och läsa högskolematte. Man kan cykla till Frösakull och gassa på stranden i goda vänners lag. Man kan må bra.
Men hur paradoxalt (åh, en paradox!) det än må låta, så kan man även må lite sämre i detta väder. Dels för att man tvingas inomhus för att jobba hela dagarna. Dessutom kan jag nämna förra veckan som ett skräckexempel, då jag var i stort isolerad från omvärlden varje eftermiddag. Att inte träffa något folk på en hel vecka gör mig helt nojig, framför allt nu, då det finns så mycket att hitta på utomhus, och man får så mycket energi och glädje från solskenet och den vackra värld som dykt upp från ingenstans. Jag är alldeles för mycket av en tänkare (med stundtals sämre koll på tankarna, vilket även kan märkas i tämligen ostrukturerade blogginlägg) när jag går ensam omkring hemma i ett hus, som jag dessutom ser fram emot att få flytta ifrån (inte för att huset är dåligt, eller familjen, utan för att jag känner att det är hög tid att gå vidare i livet). Eller rättare sagt alldeles för mycket av en tänkare alla gånger jag är ensam (The times when you're alone, and all you do is think). Det har förvisso inte så mycket med det vackra vädret att göra, att jag mår sämre när jag är ensam, men det förstärker ändå känslan av ensamhet på något vis, på samma sätt som det gör glädjen då man träffar poolarna mycket större. Men det är vä också så, att man behöver vara lite ensam för att än mer uppskatta umgänget då man träffar sina vänner. Och jag är verkligen tacksam för de vänner jag har!
Idag har dock varit en bra dag, trots att jag varit ensam heeeela eftermiddagen! :P Fika, med bl.a. världens mest lyckade cappuccino från barista-Mackan himself, i solen. Därefter flyttade jag ett par meter till skuggan och plockade igen fram Analys 1-boken. Uppvilad snörade jag därefter på mig joggingskorna och körde ett entimmes intervallpass på Prins Bertils Stig, där det är så vackert så det nästan gör ont (förutom i benen då). Att kuta runt längs ett nästan helt stilla hav, med de grönskande träden på andra sidan...obeskrivligt!
Dessutom mötte jag en väldigt märklig and; här är hela händelseförloppet:
(anden står vid vattenbrynet och kvackar lite ängsligt) bwaäk... bwaääääk... (anden tar sats) BWAÄÄÄÄK!!! (anden flaxar, och landar i vattnet några meter längre ut) BWAÄK-BWAÄK-BWAÄK-BWAÄK...bwaäääääääk
Jag vet inte, men det verkade precis som om anden var badrädd... :D
Efter den tidigare nämnda extremt långtråkiga veckan var det väldigt välkommet med en riktig kanonhelg - i ordets rätta bemärkelse! Kalasgott käk på Yoss och bio i fredags kväll. Lund på lördagen, och grillning med gänget på aftonen. Stranden och film i söndags. Rock n' roll!
Jag är en person som ofta ställer alldeles för höga krav på mig själv. Till viss del är det ju posivt att ha höga målsättningar, men ibland skulle jag nog må bra av att slappna av mer. Till exempel har jag (uppenbarligen) dåliga gener för att bli stark (inte för att jag vill bli en muskelknutte, men lite effekt vill man ju att träningrn ska ha); det får mig ibland att känna mig dålig just pga de höga kraven - "jag tränar ju som en gnu, varför blir det inget resultat!?!?", typ (förutom konditionsmässigt). Men allt som oftast kommer jag på mig själv, och inser att träningen är till allra största delen ett knep för att må bra. Och jag mår bra av att träna - så, sänk kraven lite, Mrqs!
Detta är bara ett exempel på situationer då jag ställer orealistiskt höga krav på mig själv. till exempel i skolan ställer jag också extremt höga krav på mig - men där är det befogat! För, en av få positiva saker jag har få nedärvt är att jag har väldigt lätt för att lära, och faktiskt tycker det är KUL att plugga. Jobbarkompisarna tycker jag är helt dum i huvudet som längtar efter att få läsa teknisk fysik; men alla är vi ju olika - jag å min sida kan inte förstå att de inte har högre ambitioner i livet än att knega på Servera!
Imorrn är det övertid för andra dagen i rad. Jobb 6-16. Yay! Dock har jag en het tennismatch med Jonass och Axl att se fram emot därefter!
So long, rockers!
Mrqs.
Spaceman
Jag läste nånstans en beskrivning på hur tjejer/kvinnor tycker det perfekta killen/mannen ska vara:
- Brunt hår
- Blåa ögon
- Vältränad med inte för biffig
- Snäll, glad och omtänksam
- Intresserad av att resa
- Har ett säkert jobb
Alltså, jag brukar inte skryta, men det känns rätt bra att vara Den Perfekta Mannen! :D
För övrigt väldigt tacksamt att det vackra vädret fortsätter! Väldigt gött att bara sitta på altanen i solen, lyssna på skön musik, beskåda det härligt vårgröna landskapet medan ett och annat förbipasserande flygplan får tankarna att svepa iväg i all världens riktningar.
Rock on!
Mrqs.
Today I find no sorrow
När vår stora, runda, gyllengula vän har vänligheten att, efter ett långt - ibland till synes oändligt - grått töcken (även kallat vinter), visa sitt fromma ansikte igen, utlöser det någon nedärvd mekanism hos oss Nordbor. Vi kastar oss ut i det närmaste halvnakna i temperaturer då vilken tjockhudad Azorean som helst hade slängt på sig åtminstone dubbla lager yllevästar. Men visst är det underbart! Vår, värme, vitsippor...
Lika underbart är det att sitta i solen, vräka i sig vaniljglass med chokladkross och dricka nybryggt, ångande hett, äkta svenskt (eller ja...) kaffe.
Och lika underbart är det att springa på Galgberget i shorts och t-shirt (t-tröja, "tische" (?)); efter en vinter fylld av löpband på TK eller femtioelva lager växelvis vätskeledande och isolerande tröjor.
Kankse får vädret oss också att sätta på oss spenderbyxorna. Jag lyckades rätt bra på stan idag, men med den positiva aspekten att det blev väldigt mycket för pengarna. Först en pulsklocka med 20% rabatt. Därefter två par skor till priset av ett. Ohyggligt snygga var de dessutom. That's what I call Rock n' Roll!
En rapport om färden till Azorerna kommer när det inte är lika soligt längre. Tills dess rekommenderar jag Annies berättelse om hur jag blev vettskrämd av en galen (och livsfarlig!) gås... =)
Sola lugnt, och rock on!
Mrqs.
Aaah!
En knegares betraktelser.
To Be Someone must be a wonderful thing
I can be a footballer or rock singer
I need to be myself; I can be no one else.
Söndagskväll. Trots en god och mättande middag alldeles nyss, så kunde jag inte låta bli att förse mig själv med ett par rutor härligt god mörk choklad, kanske undermedvetet för att dämpa den söndagsångest som på senare tid börjat växa sig allt starkare. Jag börjar i sanning bli utled på jobbet, på att bo hemma, på att vänta på bättre tider. Men jag håller fasaden uppe, sliter på ett tag till, och som belöning så kommer jag, när hösten och plugget kommer, vara äckligt rik och dessutom uppskatta pluggandet än mer! (f.ö. är jag nästan lika trött på att klaga på jobbet, för att i meningen efter intala mig själ att "det är rätt okej" som jag är på jobbet självt! :P)
Vad som dock har blivit en synnerligen bra vana på sistone, är väldigt lyckade helgen. Denna icke undantagen. Att få chansen att umgås två kvällar i rad med två helt olika grupper av människor, är en lyx få förunnat. I fredags - brädhockeyspelande, kortspelande och PES i Jonas källare; det sista efter att resten av de närvarande begett sig ut för att spendera natten på Mårtensson, vilket jag, på bästa Stellan-manér, bojkottade. Istället - sömn, för att bevara energi nog för att vara levande på aussie-Josses 20årskalas kvällen efter. Två helt olika kvällar, men med den lyckosamma likheten att båda spenderades med de bästa av människor och var väldigt trevliga! :)
Idag drog Allsvenskan igång. HBK - Gefle på ett halvtomt Örjans Vall bjöd inte på något fotbollsgodis, men väl tre sköna pinnar för Klubben. Tacka Martin Fribrock för det! Och Texas, som rensade undan bollen på mållinjen alldeles i slutskedet av matchen. Spelet till trots - det viktiga är att nu har det startat! Och be för alla krafter nu, att Bahne blir frisk - snabbt som attsiken!
Azorerna. Snart. Längtar.
Det sägs att vi har ställt om klockan till sommartid. Att vi får ljusa kvällar, och går mot ljusare tider. Det sägs att det är något positivt, och jag är den förste att hålla med om det!
Det sägs, eller jag säger, att jag fortfarande är jättesugen på en liten tour i Storbritannien från nånstans kring den 20 maj till kanske den 10 juni. Mickan är ju ett säkert kort efter den 27e, och jag hoppas att Jonas eller vem som helst som är intresserad vill/kan hänka med en vecka i förväg.
Det sägs att t.ex. musik, kultur, litteratur och film kan förändra hur man är som person. Musik som förändrat mig som människa är Bon Jovi och Richie Sambora. Det startade med att It's My Life blev en sjukt stor hit under våren 2000, och (mycket pga. att Oscar Persson, en god vän då vi gick i femman, spelade denna låt konstant :P) jag slog till på albumet Crush. Under en Greklandssemester följande sommar snurrade skivan i det närmaste konstant i min grymt snygga bärbara cd-spelare. Jag var såld, och så fort jag kom hem köpte jag resten av skivorna i en tät strid. Och även om mina favoritskivor är de från -95 och tidigare, så har Crush en speciell plats i mitt hjärta, tack vare att det var just den skiva som introducerade mig till detta band: en vän i mörkret, ett ljus på livets slingrande stigar - och jävligt mycket Rock n' Roll!
Under kategorierna film och litteratur hittar vi en gemensam nämnare - Tolkien, och Sagan om Ringen. Jag fick trilogin (i gamla, värdelösa, översättningen) julen samma vinter då första filmen hade premiär (2001 kanske?). Jag ville läsa ut boken innan jag såg filmen, med det resultat att jag inte hann se filmen på bio, då det (som säkert för de flesta) tog mig ett tag att "komma in i" boken. Men efter att mer eller mindre ha kämpat mig igenom trilogin en första gång, så var jag ohjälpligt och slutgiltigt fast. Sedan dess har jag läst LotR-trilogin 4 ggr (varav en på engelska - klart bäst!), Silmarillion X 2 samt i princip alla andra verk som står att finna översatta till svenska (Förlorade sagornas bok, Sagor från Midgård, Húrins barn etc.). Filmerna har jag sett ett otal gånger, dessutom har dokumentärskivorna (med över 20 timmar dokumentärmaterial) snurrat i dvd:n ett flertal gånger. Besatt? Ja! Extremt i Tolkienkretsar? Nej! :D
Det sägs att Johnossi spelar i Gbg på fredag. Jag säger att det vore något! Med en sovplats i Gängets (Hmps) lägenhet, så är det ju upplags för succé! Till idag, måndag, har förutsättningarna dock ändrats lite, men man kan ju alltid hopas på det bästa. =) Nya albumet är dock, efter några genomlyssningar, riktigt riktigt bra!
I mina nyköpta joggingskor tog jag mig an Galgberget idag (måndag). Det var som att flyga fram, springa på luft. Underbart! Och angående att springa: jag älskar det! I like it, I like it, I can't get enough. I like it, I like it, yeah I get a rush. Endorfinerna bara sprutar, och musiken i lurarna pulserar (nästan) i takt med hjärtslagen. Och vad händer när man är klar och har sprungit 15 kilometer? Jo, mp3-spelaren slumpar fram Den Bästa Låt som någonsin gjorts; Bon Jovi - Dry County. Klimax!
Strålande vackert väder i afton. Spär på längtan efter sommar. Men jag är nöjd så länge det är såhär skönt!
Det sägs att Jonathan och Dansken har fått anställning på Servera - och börjar imorrn redan. Hela Da Vinci dras åt det hållet; för att vi gillar att knega eller mest bara är pengakåta förtäljer inte historien. Ny-gamla arbetskamrater uppskattas!
I'm spending my time, watching the days go by.
Rock on!
Mrqs.
Ps. det sägs slutligen att blogg.se är funktionsskadat, därmed detta söndags-mångags-tisdags-inlägg. :P
